Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Erik Östman

Feminism: tvångskastrering eller framtiden?

19 sep , 2016, 17.40 Erik Östman

 

Trots att jag otvivelaktligen skulle kalla mig själv feminist, betyder det till skillnad från vissa fördomar inte att jag vill tvångskastrera mig själv och alla könsfränder. Utan jag vill som ung man att mina eventuella framtida barn ska få växa upp i en värld som ger dem valet att vara den de vill. En värld där de känner att de inte hindras av eller skäms för sitt kön. Ett land där mina döttrar också lika lätt som mina söner kan bli höga chefer inom respektive företag. Ett samhälle där mina döttrar inte tjänar 0,82€ på mina söners hela 1.00€ (Akava, “Naisen euro”, 2014). I en tid då mina söner känner att de kan gråta om de faller och slår sig utan att någon ropar “ta det som en man!”.

Därmed är jag feminist och enligt mig borde det inte vara något socialt stigma förknippat med att vara en. Jag strävar efter en morgondag där jag och andra med ro kan uppfostra egna barn, fria att vara den de vill (inom lagens ramar). Än är det länge tills jag planerar slå mig ner med en familj. Likväl är jämlikhetsfrågorna något som måste behandlas i nuet om jag önskar goda förhållanden under mina barns uppväxt. Lösningarna kommer nämligen ta betydligt längre än de mest utsatta vill.

I jämställdhetskampen har Finland visserligen varit tidig, men lång väg återstår tills vi är där vi borde vara. Som vit ung man känner jag mig inte mest påverkad utav samtidens ojämlikhet, men det finns en hel del i Finland som är betydligt mindre privilegierade än mig. Unga kvinnor behöver till skillnad från mig som man vara rädda då de ska ut på en kvällsjoggingtur. För fäder är det nästan omöjligt i praktiken att få ensamvårdnad om sina barn (hur kapabla att försörja och älska dem de än är) om en moder finns med i bilden. En man som ligger runt hyllas medan en kvinna som gör samma sak kallas hora. För mina föräldrar, mina systrar och mina framtida barn: gör jag det jag kan för en mera jämlik framtid. Jag tar alltså ställning för feminismen eftersom det enligt allt jag kan är rätt.

Andra människor som ämnar vara eller bli goda föräldrar borde också kämpa för att lyfta fram samma värderingar i samhället. Vilken förälder som älskar sina barn vill inte dem väl? Vem vill vid sina sinnens fulla förnuft beröva sina barn deras framtidsmöjligheter inom arbetslivet, samhället och familjen?

En bör alltså inte skämmas för att kalla sig feminist, om än vissa finner ordet utgående från grundlösa fördomar osmakligt. Att vara feminist handlar till skillnad från fördomarna som frodas i den österbottniska vardagen inte om tvångskastrering och att hata män. Feminism handlar om att bygga en bättre framtid, däri finns inget att skämmas för – det är nästintill ens plikt gentemot kommande generationer. Lyckligtvis verkar det för var dag bli mer normen än undantaget att vara feminist.

2 kommentarer

  1. Sofia Rappe skriver:

    Jag är inte riktigt säker på hur du menar angående inkomstskillnader men om du menar att en kvinna automatisk får 82% av mannens euro i lön så stämmer det inte.

    Statistiken jämför endast kön och lön inom samma bransch. Det svarar inte på varför det är så. Däremot tar Akava, “Naisen euro”, 2014 hänsyn till faktorer som påverkar lönen som utbildning, bransch, arbetsuppgifter, arbetserfarenhet och arbete i kombination med familjeliv. Män satsar mer på karriär och kvinnor är mer lediga och satsar på familjen. Den oförklarliga aspekten av de könsfärgade inkomstskillnaderna är på en nivå av 11% i privata sektorn och i offentliga sektorn 4%.

    Kvinnor tjänar i snitt 18% mindre än män i arbetslivet, men det stämmer helt enkelt inte att en kvinna får 18% mindre i lön på grund av att hon är kvinna. Enligt arbetsavtalslagens 2 kap 2§ och diskrimineringslagens 3 kap 8§ så är det omöjligt för någon arbetsgivare eller staten att göra ett s.k könsavdrag.

    Att kvinnan tjänar 82% av mannens euro för att hon är kvinna är en tolkning av jämförandet av enbart kön och lön. Liksom orsakerna till varför kvinnor prioriterar annorlunda än män är en tolkning.

    Du har en legitim källa men du missvisar den.

    Man behöver inte vara feminist för att kunna arbeta för jämställdhet. Varför inte arbeta tillsammans över ideologigränserna? http://srappe.ratata.fi/blogg/article-65357-405926-ingen-sjalvklarhet-att-alla-identifierar-sig-med-feminism

    • Erik Östman skriver:

      Trevligt med respons, roligt att märka att någon faktiskt läser ens inlägg! Ber dock om ursäkt för relativt sent svar: gymnasielivets fröjder (provveckor och allmänna studier) kom mellan skrivandets plikter.

      Först: jag instämmer, jag anser inte att en individ behöver kalla sig feminist för att jobba för jämställdhet. Min personliga åsikt är dock att en feminist jobbar för jämställdhet.

      Sedan kan jag eventuellt erkänna att jag uttryckt mig klumpigt gällande statistiken. Om det än verkar som att jag har påstått att kvinnor utsätts för så kallade ”könsavdrag” så menade jag aldrig att en kvinna automatiskt får 82% av mannens lön vid sin arbetsplats. Utan precis som du säger så görs just den statistiska uträkningen genom att jämföra kön och lön inom samma bransch.

      Så vad menade jag då?

      Det jag personligen önskar är att mina eventuella framtida döttrar i egenskap av att vara kvinnor inte skall besitta en högre sannolikhet att få inkomstbortfall (av den sort som leder till 82%-statistiken) än mina söner. Jag tycker det är okej om mina döttrar likt de exempel du gav vill vara lediga och ta hand om familjen – men jag skulle alltså önska att omgivningen de uppfostras i inte präglar dem på så sätt att de känner att det är något som de måste ta på sig. Jag menar inte heller nödvändigtvis att män och kvinnor måste vara och ha det exakt lika på alla sätt och vis, utan jag önskar att alla ska få välja fritt hur de vill vara och ha det. Man bör helt enkelt inte begränsas eller skämmas för sin könstillhörighet i framtidens samhälle enligt mig.

      Det var alltså det jag menade, ska göra mitt bästa för att i framtiden få det att framgå bättre i mina texter.

      Så tack för kritiken, tankarna och er tid!

Kommenteringen är stängd.