Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Skolvardag

Allting började i gymnasiet

15 Oct , 2018, 19.29 norajakobsson

 

I takt med att löven sakta dalar ner från träden och dagarna blir kortare, vänjer vi  TG-ettor oss på samma vis, sakta men säkert, med den nya hastigheten i gymnasiet. Övergången från högstadiet till gymnasiet… ja, hur har den varit egentligen? Det är nu, när man tänker efter som man inte riktigt minns hur det var..

Första dagen i ettan på gymnasiet var, speciell, informationsrik, överväldigande, spännande, ett äventyr, ja alla hade vi ett eget ord för vad det var vi kände, men ingen av oss gick knappast hem och kände att allt var inom de ramarna vi tidigare haft. Att göra ett byte från ett högstadium till ett gymnasium, det är kanske lite som att bryta loss en av de fyra ramarna, även känd som ”the comfortzone”, helt plötsligt har man en frihet att göra större egna val, ta mera ansvar, man får själv välja var man sätter den fjärde ramen, kanske vill man ha den nära till hands för att kunna stödja sig på den, eller så  kanske man vill ha utrymme för att göra lite volter bland skolböckerna en onsdag eftermiddag? Du sätter i gymnasiet upp dina egna mål och ramar, något som gör att målen känns tillgängliga, men också kanske lite oskyddade samtidigt? Att jobba mot sina mål nu under gymnasietiden, det samt den sociala gemenskapen, det kommer bli ett ännu större äventyr än någon enskild dag hittills i våra liv!

Första veckan sprang vi runt som yra höns mellan våningarna i jakt på det där rätta klassrummet. Många av oss njöt också till fullo på vår första lagliga håltimme, fantastiskt skönt med lite enkel vardagslyx tuggandes på varsin saftig gräddmunk eller vårrulle, i det ögonblicket var vi oövervinnerliga, sedan tog vi oss med magen fylld tillbaka till skolan. Det är fascinerande hur snabbt vi vant oss med den där håltimmen på torsdagar, för helt plötsligt räckte den inte till, det var då våra första förseningar sakta trillade in (oroa er inte, de blev inte så många som det låter, vi är duktiga studerande).

Jag nämnde tidigare att vi har vant oss snabb, och det har vi, för inte ens två månader har gått, men det känns som vi har suttit i  TG:s klassrummen betydligt längre än så. Vi har inte tröttnat ännu, trots att en stor del av oss i mitten av andra lektionen kan gynna oss själva en liten gäsp, kanske för att det blev sent kvällen innan när vi övade inför provveckan? Trots dessa sena nätter, kommer vi till skolan som studerande på morgonen  och tar oss igenom dagen på ett så smärtfritt sätt att våra föräldrar tror vi är maskiner som nyss blivit fulladdade, och det kanske är då det ska vara nu i början? Motivationen inför  nya lektioner, ämnen och lärare finns ännu inuti oss, för faktum kvarstår, även fast vi känner oss ”hemma” redan, så finns det ännu en hel del nya rum att utforska, nya ansikten, personligheter lära känna och inte minst ännu mer att skaffa sig kunskap om. Vi har många provveckor kvar att tampas med innan vi kan nå vårt gemensamma delmål, S T U D E N T E N !

Vi ettor njuter av att inte vara helt skoltrötta, sjunger oss igenom dagarna (?) och är nöjda bara vi tar oss igenom skolåret och det blir sommar, för att avklara ettan är ju faktiskt också ett delmål, det kommer ju ta sin tid innan vi är redo för att skriva studentproven, och just nu… just nu vill vi bara njuta.  Senare om många år kommer kanske någon av oss, när vi är gamla och omringade av ättlingar som ivrigt vill höra vår berättelse, kanske kommer vi då börja med orden som i så många andra sagor, ”allting började för länge, länge sedan… i en liten gymnasieskola i Nykarleby”

Här några av oss ettor med konst på schemat!

Läs också

2 kommentarer

  1. Lina Sundell skriver:

    Så bra inlägg Nora! Det är knasigt hur ingenting har ändrat, precis likadant var det för mig när jag gick på ettan, och vi gjorde precis samma saker på håltimmarna som ni gör nu, haha. Se till att njuta, det är förbi alltför snabbt och mittiallt står man själv där och berättar om hur allting började i ens lilla, kära gymnasium i Nykarleby…

    En gång topelian, alltid topelian!

    • Annette Kronholm-Cederberg skriver:

      Och de orden värmer en av dina tidigare lärare, trots att det är höstlovets första dag och ledigheten känns som bäst. Allt gott, lycka till! H. Netti

Kommenteringen är stängd.