Efter att ha studerat omslagsbilden en stund öppnar jag fodralet och tar ut kassetten. På den lilla plastbiten fylld med magnetband står albumets namn på en etikett, ibland står det “Lasse Stefanz”, ibland “The Beatles”, denna gång står det “Jukka Nousiainen”. Kassetten slinker in i spelaren, och luckan stängs med ett klick. Play-knappen är charmerande trög och utgör en härlig kontrast till dagens touch-skärmar. Bandet börjar röra på sig inne i kassetten, och de första tonerna av låten Alkusoittoa strömmar ur högtalarna med ett varmt och välkomnande ljud. Här kommer dagens profetia: kassetterna gör comeback!
Precis som LP-skivorna är nu också kassettbanden, som var populära på 70-, 80- och 90-talet på väg tillbaka. Jag letar alltid efter gamla kassetter på loppis, men köper även nyinspelade. Kassetten har nämligen blivit ett billigt och populärt alternativ för mindre kända, men även större, musiker som vill släppa sin musik i ett fysiskt format. För konsumenten blir kassetten billigare än en LP-skiva, men ändå ett sätt att stöda sina favoritartister.
Vi lever i en tid där otroliga mängder musik ständigt är tillgänglig via streamingtjänster på internet. Varför skulle vi då återvända till att använda LP-skivor och kassetter, där det knappt ens går att välja vilken låt man vill höra på? Jo, helt enkelt för att det finns en speciell känsla i att kunna hålla sitt favoritalbum i handen, och i den ovan beskrivna ritualen som alltid äger rum innan man kan lyssna på det.
Det säger väl sig själv att de fysiska formaten som skiva eller kassett inte borde ersätta den oändligt mer praktiska digitala musiken, med alla streamingtjänster. Det fysiska formatet är dock absolut ett värdefullt komplement för alla som vill kunna äga och hålla i sin musik. Fodralet och omslagsbilden blir en del av upplevelsen. Kassettband trasslar ibland in sig i spelaren, förstörs av för hög värme och har ett varmare men grumligare ljud än digital musik, men kanske är det så att vi människor ibland vill lyssna på något som inte är perfekt. Något som har brister, precis som oss själva.
Kalla mig flummig, men ingen kan väl förneka att musik är något som de flesta har en väldigt personlig relation till, på ett eller annat sätt. Så finns det inte en mänsklig upplevelse i att lyssna på musik genom ett ofullkomligt format, som har sina brister? Kanske är det jag som är blödig, men avfärda inte kassettens comeback som en trend för ungdomar som inte vet bättre. Se istället kassettens comeback som ett bevis för att det fortfarande finns folk som är villiga att lyssna på musik genom ett grumligt, opraktiskt, men mänskligt format i den iskallt perfekta digitala tidsåldern.