Det senaste halvåret har jag befunnit mig i en så kallad reading slump. För den ovetande så betyder det här ungefär samma sak som att en matälskare förlorar aptiten; jag har helt enkelt förlorat aptiten för läsning. Böcker har alltid varit ett stort intresse för mig, och när jag tappar bort viljan att läsa är det alltid lite surt.
För två månader sedan spatserade jag omkring på den årliga Juthbackamarknaden, och fann till min förtjusning en hel hög med gamla pocketböcker som såldes för under euron. Jag köpte en rejäl hög åt mig, och bland dem låg ett litet guldkorn som jag nu är här för att berätta om. Det här är en bok som har fått mig att starta motorn och komma upp på läsningens körbana igen, en bok som utkom år 2012 och redan år 2015 tog sig till den vita duken. Boken heter En man som heter Ove, och är skriven av Fredrik Backman.
En man som heter Ove handlar kort och gott om en man, som heter Ove. Ove är 59 år gammal och kör Saab. Kör man någonting annat så är man dum i huvudet. Ove är alltigenom ärlig och ser alltid till att dra sitt strå till stacken, även fast han muttrar svordomar om dagens lata och obildade människor medan han gör det. Han är inte särskilt konversabel, men är samtidigt inte det minsta rädd för att uttrycka sin åsikt när det krävs.
En man som heter Ove är både en av de roligaste och sorgligaste böcker jag någonsin läst. Intrigen utspelar sig i form av två tidsperioder i Oves liv: samtiden och tillbakablickar. Samtiden berättar om hur Ove tvingas gå i pension och därmed bestämt sig för att där gick droppen. Han har inte längre kvar någonting att leva för, och därför har han bestämt sig för att ta livet av sig. Hans fru är död, och hans gamla vän och (kollega i bostadsrättsföreningen) Rune är Ove så osams med att det inte liknar någonting. Dessutom är Rune svårt sjuk och ska omhändertas av myndigheterna. I boken kan det läsas om hur Ove gång på gång gör försök att ta livet av sig men aldrig lyckas. Alltid kommer det någon och stör – oftast är det nya grannen Parvaneh och hennes idiot till man som står i vägen. Den andra delen av boken berättar om Oves förflutna, om hans föräldrars död, Oves jobb, känslor, hur han träffade sin fru och deras liv tillsammans, olyckan och sedan fruns död.
Det är helt enkelt en bok som har lite av allt: en härlig mix av lättsamhet, humor, kärlek och glädje blandat med samhällskritik, sorg, depression och att inte kunna förlåta sig själv. Jag tappade räkningen på hur många gånger boken fick mig att börja gråta. En man som heter Ove är en otroligt gripande bok med en härlig självironisk humor som passar för vem som helst!