Topeliusgymnasiet i Nykarleby

TG-följetong

TAU del 7: Mord

2 sep , 2018, 13.20 jennysmeds

 

Det här en följetong skriven av några av Topeliusgymnasiets bloggare. Det är en fiktiv berättelse. Skribenterna turas om att skriva följande avsnitt, och berättelsen utvecklas efter hand. Vi är minst lika nyfikna som ni på hur det här kommer att sluta!

Detta avsnitt är skrivet av Jenny Smeds och illustrerat av Moa Mattbäck.

***

– Vad vill du veta?

Lyra hade ett bestämt ansiktsuttryck, och Tau kände sig säker på att hon kunde fråga vad som helst. Samtidigt kände hon med ens, nu när hon hade sin chans, att hon inte visste var hon skulle börja. Allt var en enda röra. Den lilla information hon visste kändes inte som vanliga minnen, utan som fakta någon stod och skrek i hennes öra om och om igen. Huvudvärk. Men någonstans måste hon ju börja.

– Vad är insidan och utsidan?

Lyra och Ursu utbytte en blick.

– Alltså, det är ingen som riktigt vet hur länge världen sett ut som den gör, började Lyra. Men vad vi vet är att den är uppdelad i två: insidan, utsidan.

Lyra hade dragit fram ett papper och ritat ett streck i mitten. Hon ristade nu in ett I och ett U för att markera skillnaden. Tau lutade sig närmare, spänd i hela kroppen.

– När delningen hände, för vi är ganska säkra på att världen delades och inte alltid har sett ut såhär, så skapades, ja, man kan kalla det en bra och en dålig sida. Insidan, den bra sidan, är fantastisk. Vi vet inte mycket om den, men vi vet att de har det mycket bättre än oss. Utsidan är den dåliga sidan. Vädret är oförutsägbart, vi har inga resurser och vi är i konstant uppror. Ingen vet vad som egentligen händer. Det fanns en tid, för länge sedan, när vi levde ganska lugnt. Men sen kom insidesfolket med vapen olika någonting vi någonsin sett förut, och när vi försökte kommunicera attackerade de oss, och sedan dess vet utsidesfolket att insidan är farlig. Att de som bor där är hemska människor.

– Vet de om hur ni lever?

Lyra blinkade, ställd av frågan. Ursu, som hittills tittat ner i golvet medan hans mor berättade, tittade nu upp och naglade fast Tau med blicken.

– Vi vet inte. Men de kommer ju hit, och vi känner till dem, så varför skulle då inte de känna till oss?

Tau skrapade foten på golvet under tystnad. Hon kände en sorts skam över att hon tydligen var från insidan. Vad gjorde hon egentligen här? Hade hon kommit hit för att döda utsidesmänniskor? Människor som Ursu och Lyra? Skulle hon ha dödat Auri? Hon kände tårarna bränna bakom ögonlocken, men sköt tillbaka tanken på att gråta inför dem. Istället svalde hon och fortsatte:

– Vad händer nu då?

Lyra suckade. En ängslig tystnad lade sig över rummet, tjock som en yllekappa. Det tog nästan en hel minut innan Ursu tog till orda igen. Hans röst darrade lätt.

– Helt ärligt så vet jag inte. Vi vet att du kommer från insidan och vi vet att insidesfolk har blivit sedda i trakten. Vad kan vi göra?

– Vi kunde försöka kontakta någon, nästan viskade Lyra, men innan hon hann fortsätta avbröts hon av en djup morrning. Det var Auri som nu stirrade med farlig blick på Lyra. Det vände sig i Taus mage när hon såg snötigerns kroppshållning.

– Auri, vad morrar du för? sade Ursu skarpt. Hans blick och ton var ilsknare än Tau hört den förut, men tigern reagerade inte. Lyra såg osäker ut.

Situationen var spänd, men hann så vara bara en kort stund innan den avbröts av ett högljutt vinande ljud, som en iskall vindpust. En smäll, ett stön, ljudet av någonting som föll mot marken följt av springande fotsteg. Ursu och Auri var uppe på benen på vad som kändes som en nanosekund, men snabbast var ändå Lyra, som redan hunnit fram till ytterdörren med en träkäpp i vänster hand. Hon slet upp ytterdörren och flämtade. De andra kom springande hack i häl, men tvärstannade när de också fick se vad som låg tre meter från tröskeln. En man. Han var klädd i vad som en gång varit en vit overall, men som nu var fläckad av rött blod som sipprade ut från det dödande såret, orsakat av en lång pil som borrats in i ryggen. På bakändan av pilen satt en röd banderoll fastknuten, med tre vita bokstäver fastsydda. TAU.

Kommenteringen är stängd.