Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Skolvardag

Abiturienten som klev in i skrivsalen och… njöt?

17 okt , 2018, 09.24 jennysmeds

 

Mina skor gnisslar lite mot den daggvåta asfalten. Det är onsdag morgon. Klockan är kvart över åtta. Några enstaka hukade filurer rör sig på skolområdet. De bär matsäckar i sina svettiga händer och är nästan klädda i pyjamas. Jag är en av dem. Jag styr mina darrande, knarriga steg mot ingången, stiger in, klär av mig jackan och drar fram körkortet ur skolväskan och placerar det i min systers vita korg. Jag ansluter mig till filurerna som flockas kring skolans gymnastiksal. Lärarna önskar oss lycka till. Dörrarna öppnas några minuter senare. Jag får ett nummer och en pulpet. Jag kopplar i laddare, hörlurar, internetkabel och USB-minne i min gamla HP och börjar boota. Trettio minuter senare sitter jag och skriver mitt livs första studentexamensprov.

Det känns som en halv evighet sedan jag började gymnasiet och fick höra lite viskningar här och där om någonting som kallades studentexamen. Då kändes det som någonting hemskt. Någonting mycket långt borta. Någonting som inte kunde hända om några månader, veckor eller dagar. Allra minst någonting som kunde ha hänt för fyra veckor sedan. Men sanningen är att studentexamensproven hände för just fyra veckor sedan, och i ärlighetens namn känner jag för att säga någonting relativt kontroversiellt mot den stress och press jag och mina klasskamrater undergått de senaste månaderna: det var inte så farligt. Det betyder inte att proven inte var svåra. Nivån vi skriver på är hög, men när jag väl satt där kändes det inte som att jag skrev på en nivå jag inte nått.

Veckorna mellan skolstarten och första provet gjorde jag nästan inget annat än repeterade två år av gymnasiestudier. Jag var ganska långt efter eftersom jag jobbat hela sommaren och inte haft tid att läsa. Räddaren i nöden blev repetitionskurserna. Det var stressiga veckor vars vardagar bestod av sex till sju timmar skola fem dagar i veckan plus två till fem timmars besök vid biblioteket åtminstone tre dagar i veckan plus egna studier. Jag tog en studiefri dag i veckan då jag spenderade min lediga tid i vågrätt position med choklad och TV-serier. Good times.

En vecka före den första skrivningen fick skolans abiturienter besök av Christoph Treier, som berättade om hur vi ska bete oss under proven. Treier berättade hur vi presterar bäst, hur det är bra att vara lite nervös och stressad och vilken mat det är bäst att ha med. Tydligen finns det viss mat som gör att du presterar bättre, nämligen vita vindruvor, röd paprika och ananas. En gruppchatt jag har med några av mina bästa kompisar har blivit döpt efter dessa ingredienser. Jag är fortfarande lite skeptisk mot det tipset, men trots det fanns det ändå både vindruvs- och ananasbitar i min sallad onsdagsmorgonen då jag hade min första skrivning. Det är ju alltid bättre att vara på den säkra sidan.

Att säga att jag var nervös inför skrivningarna är en ordentlig underdrift. Livrädd är ett mer passande ord. Men när jag väl satt i skolans gymnastiksal kändes det till min förvåning ganska lugnt. Provet öppnades, och jag insåg att jag kan det här. Vissa uppgifter var till och med riktigt lätta. Det är klart att nivån vi abiturienter skriver på är hög, och att skrivandet inte var så morjens när datorer kraschade och tiden rann ut, men i slutändan kändes det inte som någon vaken mardröm att sitta iklädd yllesockor och filt, med en termosmugg tevatten och avokadokross på smörgåsarna. Det var riktigt trevligt.

Kommenteringen är stängd.