Topeliorden

Vad gäller dagar och högtider som för med sig specifika bakverk så har vi den enligt mig viktigaste på kommande inom en knapp vecka, nämligen fastlagstisdagen. Fastlagsbullen för mina tankar till soliga vårvinterdagar i början av mars, stunderna när man gläds över att dagsljuset varar lite längre för varje dag, för att inte tala om själva fröjden när man sätter tänderna i kreationen. Visserligen hör det till bakverkets charm, men faktum är att fastlagsbullen kan vara tämligen svåräten, speciellt om man inte känner till den rätta tekniken. För att ni ska kunna uppleva samma underbara stunder som jag gör, och kanske framför allt för att ingen annan ska behöva göra samma misstag som jag har gjort allt för länge, tänker jag presentera min egen teori angående det mest fördelaktiga sättet att tillverka och avnjuta fastlagsbullen.

Först av allt, jag hör till den skaran som äter locket först. Det tål att diskuteras, men min åsikt är att den där pudersockerstinna toppen som täcker grädden och resten av skapelsen måste bort så fort som möjligt. Det klassiska nybörjarmisstaget är att försöka pressa in hela spektaklet i munnen. Visst kan det också fungera, men om din mun är mindre än diametern av din knytnäve så är sannolikheten stor att du får se den stackars bullen explodera och spruta ut den största delen av fyllningen på andra sidan. Notera att locket bör elimineras med största försiktighet, för pudersocker i stora mängder kan leda till hostningar, vilket i kombination pudersocker kan resultera i att ett stort moln lämnar din mun med raketfart och vitmålar samtliga föremål i dess väg.

Vid en fastlagsbulles födelse ser vi allt för ofta att den stora halvan blir utsatt för tryckande fingrar med målet att skapa en grotta för mandelmassan, eller sylten om man så vill. Var och en på sitt sätt, men onekligen finns risken att vi får en tjock och trögtuggad bas av det som en gång var en väljäst och fluffig bulle. Ta istället ett valfritt redskap och gröp ut en ungefärlig matsked ur bullen till förmån för bullens hjärta, nämligen mandelmassan. Eller sylten, för all del.

Om man vill avancera i fastlagsbullevärlden, experimentera eller bara leka nytänkande kan man prova att skära bullen i två lika stora delar och skapa något hamburgarinspirerat. För den estetiskt bemedlade kan det vara en idé att piffa grädden med lite gelatin, och få en ståtlig bulle som håller sig fast hela dagen istället för en sjunken stackare. Möjligheterna är många och endast fantasin sätter gränserna.

Trevlig fastlagstisdag!