Bara så ballt att poesin berör och upprör. Att läsa och lyssna till Yahya Hassan är ett knytnävsslag i magen, en resa ut i förorten, till pojken och ensamheten. Men i litteraturen, mellan pärmarna är vi aldrig ensamma.
Att människors berättelser i olika rum och från olika horisonter möts, korsar varandra inger hopp hos mig. När den danska skrälldebutanten Yahya Hassan ( http://www.svt.se/kultur/ya-ya-hassan) läste Knausgårds Min kamp insåg han att de sysslade med samma sak. De skriver båda om sin pappa, närmare bestämt om sin våldsamma pappa.
”Jag skulle vilja lära mig skriva kärleksbrev som jag får svar på”, bekänner en dam på Merete Mazzarellas skrivkurs (Att skriva sig själv, 2013). Just nu sitter årets abir och skriver essäprovet i modersmål och litteratur, också det ett existentiellt projekt kan jag tänka.
Min hälsning till den unga skrivande människan i skrivsalen lyder: skriv för examens skull, men skriv också för din egen skull, för orättvisans, ondskans och kärlekens skull. Skriv för mänsklighetens skull. Du är inte ensam.
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Tack för hälsningen till den unga skrivande människan! Den satt mitt i prick. Jag kan hälsa tillbaka från ”skrivsalen” på så sätt att jag skrev min essä för min egen skull, främst för att bearbeta svåra saker som ligger i det förgångna i hopp om att kunna lämna det bakom mig och fortsätta framåt. Samtidigt skrev jag också för mänsklighetens skull, kanske någon annan kan lära sig något av mina erfarenheter.