Topeliorden

Höstlovet spenderade jag på andra sidan potten i vårt vackra grannland Sverige och närmarare bestämt i den underbara studiestaden Umeå. Under min några dagars vistelse lade jag märke till tre saker som verkar vara självklarheter utanför lilla Pampas (främst i Umeå då) och som jag önskar att skulle vara det även i Nykarleby och Österbotten.

1. När man kommer gående mot ett övergångsställe i Umeå är det som om man hade någon slags aura kring sig som orsakar att alla motorfordon stannar (och förarna ger inte ens smutsiga blickar!). Är det inte en självklarhet att man stannar när en fotgängare vill gå över vägen? Jo, men inte i Nykarleby, här är det fotgängarens plikt att vänta på att bilarna har kört förbi. Jag kan ju förstås inte påstå att jag är bättre än andra förare i Nykarleby, man blir som man umgås.

2. I Umeå är det förväntat av invånarna att de sorterar sina sopor. Det räcker dock inte med en svart och en vit påse utan soporna ska sorteras i mjukt och hårt plast, metall, kartong, papper, matavfall och hundrasjutton andra kategorier.

3. I Umeå plockar man upp hundbajset. Tänk det, att man kan bli förbluffad av något så självklart och så litet som att människor plockar upp bajset efter sina hundar!  Men i Nykarleby är det ingen som gör det så det gäller att se efter när man går i parkerna på sommaren.

Jag tycker att vi borde ta lärdom av Umeå. Det här är självklarheter som vi väljer att strunta i på den här sidan havet. Att gå på gatorna i Sverige är ett nöje när det är städat och fullt av vänliga trafikanter som nästan blir glada när de ser att man är på väg över vägen. Det känns som att de tänker: ”Nämen vad trevligt att du ska över, ta din tid bara”. Nu vill jag inte dra alla finländare över en kam, det är klart det finns undantag, men lite förbättring önskar jag ändå se i Finland.