Topeliusgymnasiet i Nykarleby
Min hälsningsfras har allt oftare blivit ”tjenare”, eller ”tjena”.
Fick igår veta att det (möjligtvis) stavas ”tjänare”. Det var trovärdig info, stod även i en film (erbjuder källgranskning, vid val av svensk undertext). Jag väljer nog att inte tro på det, ibland måste man vara kritisk. Att mötas av ett ”tjänare” blir ju således en direkt kränkning. Även de bästa gör misstag, fast jag tycker att sådant borde fastna i stavningskontrollen.
(Jag ber om ursäkt att min reflektion inte är hundraprocentigt korrekt. I mina hyllor står pocketböcker, inte SAOL).
Josefin Broända, redo att ta emot en ursäkt för min förvirring, eller en rättelse.
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Öh, va?!? ”Att mötas av ett ”tjänare” blir ju således en direkt kränkning.”? Bara om man tror att den som säger så menar ”Hej på dej, du min tjänare!”.
Fattar man att det kommer sig av ”Jag är eder ödmjuke tjänare” så blir man nog inte förolämpad. I Tyskland, t. ex, hälsar man ofta med ”Servus!”. Slå upp det ordet i en latinsk ordbok…
Vad gäller stavningen idag så skriver man ”tjenare”, tidigare kunde man ju skriva såväl tjänare och tienare,
ordet i sig är etymologiskt släkt med både träl och dräng varav roten betyder springa, löpa. För att se
hur övergången gått till, så har vi ordet sticka som i s”ti”cka av, iväg, jmf. det med ”ti”enare, alltså en
person som springer ärenden åt andra. Hälsningensfrasen brukade vara ”er ödmjuke tjänare”, varav
tjänare övergått till ett enkelt tjena bland folk. ”Tjabba” är även det en vanlig variant.