Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Skolvardag

Mobiler i klassrum – forskare ser mer än lärare

19 Jan , 2017, 11.01 Annette Kronholm-Cederberg

 

Människan vill bli sedd. Det är ett allmänmänskligt behov att spegla sig i någon annan, att den andre fångar upp människan och just ser henne. Att som skola bli sedd av ett gäng forskare är ett privilegium. Topeliusgymnasiet fick var med om just det.

Textmöten är ett forskningsprojekt folk från Åbo Akademi och Helsingfors universitet. Därtill existerar ett systerprojekt i Sverige.

Årets abir gick i årskurs ett när textforskarna dök upp med sin utrustning för första gången. Elever försågs med sprillans nya mobiler som skulle speglas i forskardatorer.  Det var sladdar och mickar, det var kameror fram och bak i klassrum. Lapptoppar inne i klass och ute i korridoren. Lägg därtill hörlurar, mobiler, skarvsladdar, silvertejp och sinitarra. Datainsamlarna var fyra till antalet, två i klass och två ute i korridoren.

Och vilken är frågan Textmöten sökte svar på. Jo, vad gör eleverna på sina mobiler under lektionstid men också under rasterna. Vad sker på skärmen, eller skärmarna? Men också – vad sker på papper med penna? Skrivandet är en komplicerad verksamhet med en textväv bestående av många  modaliteter, alltså typer av textproduktion. Det händer massor i ett klassrum, både sådant som relaterar till lärande och undervisning. Men också mycket sådant som gäller allt annat som engagerar och berör unga.

Textmötenforskare med projektledare Fritjof Sahlström t.v.

Att ta in forskare i skolan innebär att vi i skolan blir satta under observation. Forskare ser med andra glasögon, de betraktar med skarpt fokus och de ser framför allt betydligt mer än elever och lärare hinner och har intresse av att uppfatta.

Snart flyger abirna ut genom penkisdörren. I veckan var det därmed dags för ett slags summering och resultatredovisning. I de preliminära resultaten kan Textmöten konstatera att 4-33 % av lektionstiden är skärmtid. Lektionsskärmandet är relaterat till skolarbete men också mycket utanför det. Så gott som alla elever skärmar under lektionstid, det är ett faktum. Och få lärare gnäller eller gör det till ett problem, det verkar också vara ett faktum. Att skärma innebär också att ta reda på information, att googla innehåll medan undervisning eller eget arbete pågår. Men det innebär också mikropauser på Snapchat, Instagram och Whatsapp. Skärmandet är framför allt socialt och kommunikativt.

Som en ABI-89 undrar jag om så mycket egentligen förändrats. Själv övade jag upp en lyssnarteknik att under lektion se superskärpt ut och nicka instämmande på lämpliga ställen, samtidigt som tankarna flög iväg till helgens händelser och vilken glassort jag ska välja under matrasten. Anteckningar kantades av snabba skisser och tillfällestexter i diktform. Hjärta och smärta, typ. Vi småviskade, tystpratade och skickade lappar. Visst hade också vi överlevnadsstrategier och längtan efter kommunikation i klassrum som ville annat av oss.

Tack till Textmöten – projektledare Fritjof Sahlström och gänget –  som valde att kolla extra noga på oss. Vi i TG fick samtidigt också syn på oss själva. Förhoppningsvis öppnar titthålet in i vår skola för nya insikter om samtidens och framtidens villkor för kommunikation och textskapande.

Kommenteringen är stängd.