Topeliorden

Minoriteters rättigheter och allas rätt att få vara sig själva är något som jag brinner starkt för. Det samhällsklimat som råder nu, fullt av främlingsfientlighet och rasism, gör mig uppgiven. Normen just nu, känner jag, är att vara som alla andra. Det anser jag begränsar oss så oerhört mycket. Mångfald är en styrka som ska tagas vara på. Samtidigt som jag upplever annorlundaskap som något positiv känns det just nu ganska jobbigt att tillhöra en minoritet på grund av det negativa samhällsklimat som jag upplever att existerar.

Jag, som många andra, har länge gått omkring och undrat vad det är för ”fel” på mig och varför jag inte känner och reagerar på det sätt som samhället förväntar sig att jag ska göra. Det visade sig att jag är högkänslig (jag hänvisar till http://www.hsperson.se/ för mer info kring högkänslighet). Jag har inte vetat om det länge, men nu har jag ett begrepp för varför jag fungerar som jag gör. Det är inget som är fel på mig egentligen, det är en lättnad att veta.

Det är inte alltid så lätt att inte passa in eller tillhöra en minoritet. Jag passar inte in i de normer som samhället försöker trycka in mig i. Det är jobbigt eftersom det inger en känsla av att jag inte är accepterad som den jag är, att det är något som är fel med mig.

Det gör ont när någon försöker vifta bort min högkänslighet med kommentarer som: ”Jamen, vi är ju alla lite känsliga” eller ”tro inte att du är speciell”. Jag har äntligen hittat ett ord som beskriver mig själv och hur jag känner, reagerar och fungerar. Det gör ont att få höra att ordet (oberoende om det är högkänslighet, en könsidentitet, en sexuell läggning eller något annat) är påhittat eller att jag bara vill ha uppmärksamhet.

Det gör mig ledsen att folk, medvetet eller omedvetet, kan trycka ner en annan människa för att det är något med hen som är annorlunda. Jag blir ledsen när det händer mig, men ännu ledsnare blir jag av att se det hända mina medmänniskor.

Jag vill inte vara speciell eller få uppmärksamhet. Jag tillhör en minoritet och det finns inget jag kan göra åt det. Jag vill bli accepterad som en likvärdig individ, inte ifrågasatt på grund av den jag är. Förminska inte någon annans upplevelser, det är på riktigt för hen och en annan människa kan omöjligt veta exakt vad denne går igenom. Därför är det viktigt att behandla andra med respekt.

Det här gäller absolut inte bara mig och det här gäller inte bara högkänslighet. Det kan gälla personer som har varit psykiskt sjuka och blir tillsagda att ”rycka upp sig”, det kan gälla personer som inte är heterosexuella och får negativa kommentarer på grund av det, det kan gälla personer som talar ett minoritetsspråk. Det här tror jag gäller för de flesta personer som fått skit eller känt att de varit ”fel” för att de inte passat in i normen om hur man ska vara.

Alla måste inte definiera sig med någon specifik term, men förlöjliga inte någon för de ord som hen definierar sig med. Ord kan ha så stor betydelse. Ord hjälper oss att beskriva och förstå oss själva och vår omvärld. Varför ta ett ord ifrån någon som precis hittat ett begrepp för något de gått och sökt i kanske flera år? Jag blir ledsen när folk använder ord i fel betydelse. Missbruk av ord kan göra att orden förlorar sin innebörd och tyngd. Det är också ett sätt att ta ord ifrån någon.

Jag är så trött på att bli förbisedd, nedvärderad eller osynliggjord för den jag är. Jag är trött på att se samma sak hända åt mina medmänniskor. Jag vill att alla ska acceptera varandra. Jag vill använda de begrepp som beskriver mig själv utan att vara rädd att bli nedvärderad eller bortviftad som fånig och jag vill att alla andra ska kunna använda de ord de upplever att beskriver dem själv, utan hinder. Jag önskar att samhället skulle tillåta alla att få vara bekväma i sig själva.

Vi lever i en värld av mångfald och alla är olika. Det är en styrka som jag tycker vi ska ta vara på.