Topeliorden

6.10-10.10 var jag och några andra i min klass på en konstresa till St. Petersburg tillsammans med studerande från Jakobstads och Pedersöre Gymnasium. Sammanlagt var vi 21 studerande, tre lärare och en busschaufför.

På väg i bussen

Det var en bra resa. Mina ben har värkt av träningsvärk och fötterna har varit sjuka av allt gående och stående. Och det blåste hårt. När vi väntade på våra biljetter för att slippa in på Peterhof stod vi tryckta mot varandra som en skock pingviner för att inte frysa av den hårda och kalla vinden.

På väg till palatset Peterhof

Utsikt över Peterhofs palatspark

Under de tre dagar vi var i staden hann vi vara på en rundtur i staden, besöka Eremitaget och Peterhof, se baletten Le Corsaire, besöka en gudstjänst i en ortodox kyrka, äta både rysk och georgisk mat och uppleva en del av stadslivet i St.Petersburg. Förstås såg vi också en hel del arkitektur. När vi först anlände fascinerade arkitekturen mig väldigt mycket, men vartefter vi spenderade mer tid i staden och jag blev van att se gamla ståtliga byggnader omkring mig konstant, lade jag inte märke till det på samma sätt som när jag först såg det. Baletten var min absoluta favorit av alla programpunkter. Den fascinerade mig väldigt mycket och det var intressant även om jag inte alltid hängde med i hur intrigen fortskred. Jag tycker om allt som har att göra med musik och teater.

Aktörerna på baletten tar emot applåder

På måndagen vaknade vi tidigt för att ta oss hem igen. Vi gjorde ett stopp i Viborg där vi hade tid att titta oss omkring i staden. Det tog en stund för oss att inse att det var finska vi hörde omkring oss när vi gick in i Viborgs saluhall. Det är på ett sätt fascinerande hur fort jag blev van med att höra ryska konstant omkring mig. Hur fort jag vande mig med att svara på engelska eller försöka läsa kroppsspråk och höra efter tonläge när jag blev bemött på ryska. Att tillfälligt kunna kommunicera på finska med en försäljare i Viborg kändes lite udda bland allt det ryska.

Samtidigt som det fanns likheter, fanns det också kulturella och samhälleliga skillnader mellan hemma och St.Petersburg. Vägarna var bredare och trafiken tätare och vildare. Vi åt alltid trerätters middagar och vatten drack man aldrig från kran. Vi blev hela tiden påminda att akta oss för ficktjuvar. Frukostbuffén på hotellet var annorlunda än vad jag är van med och det fanns gamla 1700- och 1800-talsbyggnader överallt. Och förstås språket.

Vi hann se väldigt mycket, men det skulle ha funnits ännu mera att se. Men jag är nöjd. Nu är mitt behov av storstäder, främmande platser, landsvägar och resor fyllt för en lång tid framöver och om jag fick så skulle jag bara vara hemma nu. Det var en trevlig resa, men nu njuter jag allt det vardagliga. Jag njuter av att kunna dricka mjölk vid maten. Jag njuter av att ha helt vanliga lektioner.

Borta bra men hemma bäst, som det heter.