Topeliorden

Vi hade alla tre var sitt alarm inställt på 02.45 i natt. I ”alla tre” ingår jag och mina föräldrar. De är med mig på det här äventyret och tur är väl det annars vore jag helt vilse. Vi packade allt i bilen redan igår så när vi inatt yrade runt sömndruckna på stallbacken behövde vi endast mata ”Ressu”, som hästen som ska följa med heter, och lasta honom i lastbilen. 03.30 körde vi iväg från stallet och i denna stund som jag skriver det här är resan i full gång.

Vi reste i natt från en liten by i Skåne som heter Flyinge. Därifrån tog det cirka en timme att köra till Öresundsbron som går över till Danmark. Nu är klockan precis 09.40 och vi har just kört av färjan som tagit oss från Gedser i Danmark till Rostock i Tyskland. Från Öresundsbron i Köpenhamn till Gedser tog det två timmar och färjan över till Tyskland lika så. Det var skönt att för en gångs skull åka en så snabb färja. Den färja vi åkt mest är den från Åbo till Stockholm som tar en natt. Jämfört med den var alltså den här något helt annat.

     När vi kört ombord på färjan gick det till så att jag fyllde på hönätet till Ressu. Han är väldigt matglad och hade så klart ätit upp vartenda höstrå från den höportion han fick när vi startade i natt. Sedan lämnade vi honom ätandes i bilen medan vi gick upp från bildäck.

     När jag vaknade i morse kändes det inte riktigt rätt med frukost ännu men när vi kom ombord på färjan började hungern kännas i min mage. Som tur var fanns en härlig frukostbuffet ombord med allt man kunde önska sig. Bättre än så skulle alltså inte den här dagen kunnat börja. Eftersom färjan gick så snabbt hann vi inte annat än äta. När vi kom iland och fick gå ner till bilen kollade jag till Ressu igen. Han var hur lugn som helst. Vi bestämde att stanna på första bästa parkeringsplats då vi kom iland för att bjuda honom vatten och mocka lite så att han skulle ha det rent.

     När vi kom ut från färjan såg vi ett gäng poliser som kontrollerade bilarna som kom iland men oss lät de åka utan kontroll. Det var skönt att inte behöva stanna utan kunna köra direkt till en bra parkering och sköta om Ressu i lugn och ro.

     Nu har vi en tio timmars bilresa framför oss. Jag kommer antagligen att läsa lite, lyssna på någon podcast eller musik och sova för att få timmarna att gå. Förstås kommer vi stanna några gånger under resan och bjuda mat och vatten åt Ressu. Då får han även vila lite eftersom det blir tungt för honom i längden att stå och parera och hålla balansen i och med att bilen skumpar och svänger. Vi skall köra genom nästan hela Tyskland idag och har bokat övernattningsplats för natten vid ett stall i Nürnberg. Där får Ressu komma ut och sova natten i en box. Jag hoppas att det finns möjlighet för mig att rida honom lite antingen ikväll eller imorgon innan vi åker igen för att han inte skall bli stel av den långa bilresan.

     Imorgon kommer resan fortsätta över Brennerpasset och genom Italien. I Verona kommer vi igen att övernatta och sedan kör vi den sista biten på söndag från Verona till Montelibretti, som ligger nära Rom, var mästerskapet hålls.

     Jag har på känn att den här resan kommer att bli ett äventyr. Vi har hittills redan blivit stannade av en polisbil. Polismännen ville av någon anledning kolla om vår lastbil hade bodel eller inte. De gick runt bilen och inspekterade och klev sedan in bilen, var jag satt, och kollade att det fanns en säng där. Eftersom lastbilen har bodel och säng, vilket var det viktigaste för dem, var det inga problem och de släppte oss vidare. Lite spänning är väl bra att ha på vägen.

     Just nu är jag så taggad på tävlingen att jag tror att den här resan inte kommer kännas så lång som den egentligen är, men så har det endast gått några timmar ännu så det kan gott och väl hända att jag ändrar mig om en stund.

***

Hälsningar från Eirin,

som skriver blogg på en motorväg lite norr om Berlin, Tyskland, 16.9.2016