Topeliorden

Vårens skrivarkurs fick i april besök av författare Mia Franck. Mia utmanade gruppen i hur en litterär karaktär tar gestalt. På tavlan växte en tankekarta fram – karaktären hette Margareta Enkvist, hon var bokförare och 62 år gammal.

Skrivargruppen kunde inte låta bli att skriva en novell med Margareta Enkvist i huvudrollen. Varje deltagare fick i uppgift att skriva vidare på föregående avsnitt och till sist hade vi en titel.

Topeliusgymnasiets skrivargrupp presenterar härmed den fyrdelade sommarföljetongen Sökes: verklighetsflykt. Fyra måndagar med start den 6 juni kan våra läsare se fram emot ett nytt avsnitt. Trevlig läsning!

****

Sökes: verklighetsflykt – tredje avsnittet

”Amen, va satan, vem fan besöker mig såhär sent!?” fnös hon och började sakta gå mot dörren.

Margareta tittade argt ut genom dörrögat. Hon var redan irriterad över alla problem. Vem hade mage att besöka henne denna sena timme? Utanför stod en nervös mager man med rufsigt hår och röda kinder. Hon öppnade snabbt dörren.

“Gösta? Vad i herrans namn gör du här?” Margareta stod i dörröppningen med en förvånad min.

Gösta stegade in förbi henne och satte sig ner på en stol i köket. Gösta hade inte varit på besök hos Margareta sedan julen 2009. Det var då allt gick åt pipsvängen. Gösta flåsade andfått.

“Du, måste…flytta mamma.” Margareta lyfte upp Nitro i famnen, som febrilt försökte slita sig loss.

“Men vad i helskotta Gösta? Först ringer du mig, och nu vill du köra ut mig ur mitt eget hem! Nu får du allt berätta vad som händer!” sade Margareta och himlade irriterat med ögonen.

“Jag har gjort bort mig mamma” suckade Gösta, medan han stressat ögnade igenom Iltasanomat. “Jag har råkat spela bort mina pengar… och dina… Jag har inga pengar att betala av mina skulder nu heller…”

Margareta drog efter andan.

“Det är värre än så. Om jag ska kunna betala av alla skulder och slippa bli förföljd, måste du sälja ditt hem… och antagligen Nitro också”

Margareta lutade sig mot väggen. Nitro, raskatten och den största finsmakaren i landet, värd 10 000 euro minst.

“Det kan inte bli värre än så här”, tänkte Margareta. “Hejdå Toscana.”

Margareta suckade högt och försökte tänka ut en plan. Det sista hon ville göra var att sälja sitt hus med sin nyfixade trädgård. Och Nitro? Ingen förtjänade Nitro mer än Margareta.

Hon sneglade på Gösta som såg ut att ha tårar i ögonen, och när han såg att Margareta tittade på honom så snyftade han till högt.

“Jag kommer på något, jag lovar” sa hon och öppnade snusdosan för att gräva efter en snus, vilket hon alltid gör när hon är nervös.

Efter ett tag nickade Margareta på huvudet och mumlar ett “mhmmh!” varpå Gösta sken upp av förhoppning.

Gösta. Vet du var du har lagt din kostym?” Gösta rynkade på pannan och svarade med: “Kanske. Om jag letar lite, hur så?”

Margareta hade redan hunnit hämta sin röda klänning som hon senast bar på Göstas dop, och räckte ett par stora solglasögon till honom.

“Skynda dig, för nu helvete ska vi vinna på casino”.

Margareta rullade ut papiljotterna ur håret medan Gösta väntade i hallen. Planen var kanske inte helt vattentät, men härifrån kunde det ärligt talat bara gå uppåt. Hon hade ju också precis läst i kvällstidningen om en man som blev miljonär över en natt. Ifall han kunde, kunde väl fanimig hon också.

Margareta sneglade på sig själv i den flottiga badrumsspegeln. Hon såg fullkomligt fabulös ut, och stegade ut till laptopen på köksbordet med ökat självförtroende. Med tankarna i Toscana, skrev hon sedan ivrigt in “nätcasino” i Googles sökfält. Hon hörde inte Gösta och den dova dunsen från hallen.

Efter att ha hittat ett passande nätcasino stegade Margareta glatt ut till hallen för att se vart Gösta hade tagit vägen. Hon stannade förfärat till och lade händerna för munnen när hon kom ut i hallen. Gösta låg på golvet. Orörlig.