Topeliorden

Vårens skrivarkurs fick i april besök av författare Mia Franck. Mia utmanade gruppen i hur en litterär karaktär tar gestalt. På tavlan växte en tankekarta fram – karaktären hette Margareta Enkvist, hon var bokförare och 62 år gammal.

Skrivargruppen kunde inte låta bli att skriva en novell med Margareta Enkvist i huvudrollen. Varje deltagare fick i uppgift att skriva vidare på föregående avsnitt och till sist hade vi en titel.

Topeliusgymnasiets skrivargrupp presenterar härmed den fyrdelade sommarföljetongen Sökes: verklighetsflykt. Fyra måndagar med start den 6 juni kan våra läsare se fram emot ett nytt avsnitt. Trevlig läsning!

****

Sökes: verklighetsflykt – andra avsnittet

Ljuset från datorskärmen gjorde henne smått yr. Ivrig som hon var, fortsatte hon att leta efter priset på en enkelbiljett till Toscana. Hon kunde inte mycket om datorer, men hennes son, Gösta, hade lärt henne en del förut. Hon kunde just och just navigera resebyråns hemsida på egen hand.

När Margareta äntligen hittade priset på en Toscanaresa, fnyste hon åt priset. Biljetten kostade 570 euro. Margareta loggade in på sitt nätbankskonto för att se ifall hon hade råd att betala biljetten. Hon hade visserligen fått lön förra veckan, men hon var tvungen att kolla i alla fall.

Till hennes stora förvåning, hade hon bara 32 euro kvar på kontot. Något stämde inte. Margareta kunde inte ha spenderat alla dessa pengar redan. Som anställd på en bokföringsbyrå, såg hon alltid till att hålla koll på sin egna ekonomi. Margareta tog upp mobilen för att ringa till banken. Det var inte alls ovanligt att Margareta upplevde mycket krångel när det kom till datorer men ett problem som det här hade aldrig tidigare dykt upp.

Bankpersonalen svarade och frågade upp om Margaretas problem. Efter att Margareta presenterat sin fråga, tog banktjänstemannen en titt på hennes kontoinformation. Han informerade Margareta om att alla pengar hade beslagtagits av staten på Gösta Enkvists begäran.

Tiden stannade upp för Margareta. Hennes son, hennes lille Gösta. Varför skulle han göra något sådant? Ett högt skrapande hördes från telefonen och sedan de många pipen efter varandra, så som det brukar låta då någon har lagt på luren. Margareta blev ännu mer fundersam: “Varför skulle banken avsluta ett samtal mitt i?”

Margaretas tankar snurrade runt i huvudet. Hon svängde ett halvt varv på stolen, med ansiktet vänt mot alla dessa bilder på trädgårdar från hela jorden. Ett svagt knackande på dörren hördes. Utan att svänga sig om visste Margareta vem det var. Ingrid. Ingrid hade varit Margaretas närmaste jobbarkompis sen Margareta började jobba vid bokföringsbyrån. Ingrid harklade sig snabbt och sade tyst: “Här har jag papper som du måste kontrollera innan klockan två, är du snäll”.

Fastän Margareta spenderat mycket tid utanför jobbet med Ingrid, så klarade hon inte av Ingrids osäkerhet gällande alla viktiga papper och beslut. En hög signal hördes igen från telefonen. Åter igen slog Margareta sitt knä i bordet.

“Inte nu igen”, sade hon tyst för sig själv medan hon lyfte mobilen till sitt öra.

“Hej mamma, det är jag’’ sade den bekanta rösten.

“Gösta?’” frågade hon med förvirring.

“Aa, det är jag mamma, lyssna nu jag har inte mycket tid. Jag har gjort bort mig helt otroligt och situationen är värre än vad jag trott. Lyssna det här är viktigt, lita inte på någon mamma! Jag -’’

Samtalet avbröts och ett långt piip fyllde luren. Gösta hade alltid varit ett trubbelbarn och höll alltid på med något hyss. Men han hade alltid varit Margaretas lilla guldklimp. Efter hans andra skilsmässa gick saker och ting lite över styr. Det vill säga hans spelberoende.

Margareta skakade på huvudet och bestämde sig att ringa tillbaka efter att hon kommit hem. Hon var medveten om att Gösta ofta överreagerar på saker. Margareta intalade sig själv om att det inte alls var något farligt utan någonting som han överreagerade på nu igen.

Glad över sin egenhändigt komponerade och helt logiska förklaring, så tittade hon ner på de papper som Ingrid varit inne med. Hon räknade snabbt igenom siffrorna men något stämde inte. Hon räknade igen, säker på att hon måste ha missat något. Hon sökte febrilt igenom gamla mappar med godkända papper och räknade på nytt. Hon satt där på golvet med papper omkring sig. Med en skakande hand ser hon tillsist på alla underskrifter och inser förskräckt att samtliga papper bär hennes underskrift.

Margareta kände sig alldeles svimfärdig.

“Vad i hela friden är det som händer?” tänkte hon. Inga pengar på kontot, Gösta i panik och så bokföringspapprena. Nu ville hon mer än någonsin fly till Toscana med alla de underbara trädgårdarna. Men utan pengar kommer hon ingenstans, så hon var tvungen att gå till botten med härvan.

Papprena med hennes underskrift gav henne svettpärlor i pannan. Stora löneinsättningar till samma kontonummer, men lönen betalades ut från olika företag. Vems var kontot?  Och hur var det möjligt att Margareta själv hade skrivit under papprena? Det hade hon inget minne av. Hon skulle då aldrig ha godkänt fiffleriet.

Helst av allt skulle hon vilja riva sönder alltsammans och slänga skiten i papperskorgen. Men det kunde hon ju inte. Margareta förstod att situationen var allvarlig.

“Det är sånt här man kan hamna i fängelse för”, tänkte hon. Margareta hade en gång läst om en man som hade begått bokföringsbrott och fick sex månaders fängelsestraff. Att hamna i finkan var det sista Margareta ville. Är det någon som försöker sätta dit henne?

Hennes tankar går genast till det som Gösta hade sagt: “Lita inte på någon”. Frågan var om hon ens kunde lita på sin egen son längre.

Efter timmar av telefonsamtal på telefonsamtal utan succé gav Margareta upp och cyklade hemåt, hon skulle inte finna vem företagen samt kontona tillhörde på det här sättet.

Väl hemma krängde Margareta av sig kappan i hallen. Hon svängde huvudet mot Nitro, sin katt, som nyss hittat ett nytt hem i en gammal Ikeakartong.

”Tjaa.. dig kan jag alltid lita på” sade Margareta och log.

”Det är nog dags att gå och lägga sig nu” tänkte hon och drog sig till närmaste fönster för att titta ut i mörkret.

Hon drog för gardinerna och gick till sovrummet. Precis när hon skulle lägga sig i säng hörde hon tre knackningar på dörren.