Topeliorden

Vårens skrivarkurs fick i april besök av författare Mia Franck. Mia utmanade gruppen i hur en litterär karaktär tar gestalt. På tavlan växte en tankekarta fram – karaktären hette Margareta Enkvist, hon var bokförare och 62 år gammal.

Skrivargruppen kunde inte låta bli att skriva en novell med Margareta Enkvist i huvudrollen. Varje deltagare fick i uppgift att skriva vidare på föregående avsnitt och till sist hade vi en titel.

Topeliusgymnasiets skrivargrupp presenterar härmed den fyrdelade sommarföljetongen Sökes: verklighetsflykt. Fyra måndagar med start den 6 juni kan våra läsare se fram emot ett nytt avsnitt. Trevlig läsning!

****

Sökes: verklighetsflykt – fjärde och sista avsnittet

“Gösta! Gösta!” ropade Margareta förtvivlat men fick inget svar. Hon försökte få kontakt med honom, men förgäves. Han andades normalt och hon kunde inte hitta något avvikande i pulsen men hon fick inte liv i honom. Margareta irrade förvirrat omkring en stund innan hon insåg att hon måste ringa en ambulans.

Hon sprang in i köket, tog upp mobilen från köksbordet och slog fumlande in 112 och lade den mot örat. Hon sprang tillbaka ut i hallen medan hon väntade på svar. Hon satte sig bredvid Gösta på hallgolvet, tog hans slappa hand i sin och när hon efter några evighetslånga sekunder fick svar från nödcentralen började hon med skakig röst förklara vad som hade hänt och var de befann sig.

När ambulanspersonalen kom öppnade hon dörren till sin lilla lägenhet på nedersta våningen och en kvinna och en man i röda uniformer gick in och undersökte Gösta.

Ganska snabbt blev den fortfarande medvetslöse Gösta satt på en bår och införd i ambulansen. Den unga kvinnan gick fram till Margareta och förklarade läget. Hennes ljusa hår var uppsatt i en hästsvans. Margareta nickade medan kvinnan berättade, men egentligen hörde hon ingenting utan förundrade sig mest över hästsvansens förunderligt ljusa nyans. Hon orkade inte lyssna, oron över vad som hänt med Gösta var för stor.

Kvinnan lade sin hand på Margaretas axel, förklarade att hon skulle få följa med Gösta till sjukhuset och började leda Margareta ut ur hallen. Margareta tittade sig omkring i sin lilla trädgård, medan kvinnan ledde henne till ambulansen.

Hon hade aldrig tidigare tänkt på hur otroligt vackert hennes eget lilla Toscana var.