Topeliorden

En slumpmässig god vänlig handling i taget brukar sägas att kan förändra världen. Att utföra en god handling är oftast enkelt, i de flesta situationer kostar det så otroligt lite för individen och ger därtill en potentiellt stor vinst i framtiden (i jämförelse med mängden insatt energi). Nästan alla människor har därmed blivit utsatta för en god handling, en del har även utfört en. Som tidigare sagt är det inte alltså svårt att uträtta en god gärning när det inte kostar, med det som är ett faktiskt mått på ens karaktär – är vilka gärningar man förunnar sina medmänniskor när priset är högt för en själv. “En handling som annars är normal, en sådan handling som vanligtvis förväntas av varje samhällsmedlem – kan då under speciella förhållanden bli en ‘act of goodness’, precis som det sades under Topeliusgymnasiets teaterbesök till Scala (04.08.2016, pjäsen Acts of goodness).

Det finns ingen definition för den goda handlingen som jag känner till som passar in på alla omständigheter. Jag finner det även svårt att förstå om valet av handling jag utför idag kommer föra med sig bra eller dåliga saker om tio år från och med nu. Men här i nuet finns det likväl mycket som kan och bör göras, inte bara för vårt eget bästa utan för vårt allas bästa. Så fastän vi inte kan ha någon aning om hur framtiden kommer att påverkas av eller beskåda våra handlingar. Så är vi fortfarande skyldiga oss själva och varandra att göra det bästa vi kan av nuet. Vi är skyldiga varandra det – vi människor – eftersom att så gott vi vet har vi bara varandra i detta ofantligt stora, snäppet skrämmande, likväl fascinerande och vackra universum. Vem ska ta hand om oss då förutom oss själva?

Genom att ta hand om varandra anser jag att vi gör oss värdiga vår existens. Det är verkligen inte värdigt en varelse som oss, som har sådan potential till att göra vackert – att fortsätta att leva så “omänskligt” som vi gjort de senaste årtusendena. Till min stora glädje så ser jag att vi som mänsklighet blir lite bättre för var dag. Trots att nyhetsrubrikerna ofta är fyllda med tragedier av otaliga slag, så finns det även ljusa sidor. Framsteg görs varenda dag inom allt från vetenskapliga till medborgarrättsliga områden. Dock syns inte de goda nyheterna lika mycket i de allmänt deprimerande massmedierna som de dåliga, eftersom tragedierna säljer bättre. Världen är inte lika hopplös som vissa får den att verka vara. Så länge det finns liv finns det alltid hopp. För var dag vi överlevt som art ger vi tillsammans ordet mänsklighet en lite positivare värdeladdning.

Med livet kommer dock lidande alltid att finnas, men precis som andra förrän mig redan konstaterat så finns det två huvudsakliga sorters lidande. Den första sortens lidande är den som gör dig stark, ett hårt träningspass, när du tvingar dig genom genom matematikläxan eller närsomhelst du jobbar hårt för något gott. Sedan finns den andra sortens lidande: som är fullständigt onödig. Det “goda” lidandet kan därmed liknas vid växtvärk medan det onödiga lidandet inte är i stånd att föra med sig något gott. Lidande är inte trevligt, men den första sorten är likväl nödvändig om man någonsin vill bli mer än vad man är. Den andra sorten är däremot förkastlig och borde förminskas i största möjliga mån. Att göra det är möjligt genom en slumpmässig god handling i taget i vardagen, i nuet, under speciella förhållanden, alltid. Klarar vi som mänsklighet av att göra en god handling när vi har det som sämst har jag hopp för oss.

I fredags fick jag alltså se Wasa teaters turnerande pjäs “Acts of goodness”. Pjäsen byggde på författaren Mattias Anderssons interjuver med människor från ett flertal olika europeiska länder om goda handlingar de begått, blivit utsatta för eller som gjort deras tillvaro bättre. Det faktum att denna pjäs byggde på verkliga historier gör att jag har hopp för mänskligheten, väldigt mycket faktiskt. Utöver den robusta minimalistiska scenografin och fenomenalt tragedikomiska prestationen utav alla skådespelare så blev jag rörd utav de olika berättelser utav medmänsklighet jag fick ta del av. Denna pjäs övertygade mig om att få se, känna och uppleva en god handling inte borde vara begränsat till teaterscenen. Så jag utmanar var och en av er att gå ut och göra någonting gott idag, så att ni och någon annan kan somna leende ikväll.