Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Emma Löfdahl

Ett samhälle byggt av förväntningar

4 apr , 2016, 15.18 Emma Löfdahl

 

Jag är en väldigt iakttagande människa. Jag iakttar väldigt mycket världen runt omkring mig. Ju mer jag tittar, desto mer ser jag sådant som jag inte riktigt förstår mig på eller som jag tycker att är konstigt. Jag ser sådana fenomen i samhället som vi inte alltid tänker på aktivt eftersom de är så självklara. Ett av dessa fenomen är förväntningarna på att alla ska vara normala och tillhöra normen. Förväntningar på att man ska vara som alla andra.

Vissa förväntningar kan vara oskyldiga och har egentligen inte så stor betydelse. Till exempel förväntningen att någon ska vara högerhänt bara för att majoriteten av befolkningen råkar vara det. Jag är inte högerhänt och har många gånger fått frågor som ”Är du vänsterhänt?” när folk sett mig sitta och skriva för hand. Jag svarar glatt ja, för jag är vänsterhänt och det är ingen större grej för mig fast folk gång på gång förvånas över att jag är det. Om man är vänster- eller högerhänt har inte så stor betydelse och det finns heller ingen värdeladdning i orden så vad skulle det göra mig något att folk frågar mig? Det finns inget som säger att högerhänta människor skulle vara så att säga bättre, bara för att de tillhör en majoritet, såsom det är med vissa andra motpoler som befinner sig i majoritets- och minoritetsställning. Men ändå undrar jag ibland varför folk blir så förvånade. Det är ju helt normalt. Det är bara inte lika vanligt som att vara högerhänt.

Exemplet ovan är harmlöst. Men det är själva tankesättet som jag inte tycker om. Jag stör mig på att folk faktiskt förvånas över att jag inte är som alla andra. Uttrycket ”som alla andra” tycker jag också är konstigt, för finns det någon som faktiskt är det? Vi är ju alla olika. Vore det inte mera logiskt då att normen skulle vara att vi alla var oss själva?

Några förväntningar som jag verkligen inte tycker om är könsnormer och heterosexualitetsnormen. Det är så lätt att förvänta sig eller till och med anta på tomma grunder, att folk man träffar automatiskt är heterosexuella cis-män eller -kvinnor som håller sig till det som förväntas vara manligt respektive kvinnligt. Det känns så synd att det till och med finns människor som inte verkar veta att det finns några andra alternativ. Det gör mig ledsen att det finns folk som anser att man är ”fel” ifall man inte håller se inom dessa normer. Jag tycker det är så viktigt att alla ska få vara sig själva och framförallt att alla ska känna att de faktiskt får vara sig själva.

Jag tycker inte förväntningar i sig är fel, de går inte att undvika att ha förväntningar. Men när en människa blir nedvärderad för att denne inte håller sig till förväntningarna i fråga blir jag ledsen. Ens människovärde blir inte mindre bara för att man inte tillhör majoriteten. Ens människovärde blir inte mindre för att man är annorlunda och ens annorlundaskap tycker jag inte ska påverka hur man blir bemött. Kan inte alla människor bara få vara sig själva utan att riskera att bli nedvärderade eller bli utsatta för diverse glåpord? Speciellt i tider som dessa vore det väl oerhört viktigt att kunna behandla alla människor lika fast de är lite annorlunda och inte passar in i samhällets snäva förväntningar?

Samhället är så fullt av förväntningar, det går inte att undvika dem. Jag praktiserar också dessa förväntningar, omedvetet. Men jag motarbetar det, hela tiden. Jag vill möta folk med ett öppet sinne och inte begränsa mina medmänniskor genom att stänga in dem i några snäva ramar byggda normer. För alla dessa förväntningar, oberoende hur oskyldiga de är, kan få människor runtomkring oss att känna att personen i fråga MÅSTE bete sig på ett visst sätt även om det inte motsvarar denne som person.

Jag vet hur det är att inte passa in på förväntningar. Jag vet hur det är att inte alltid tillhöra majoriteten. Det är kanske därför som jag har en så stark vilja att hjälpa andra minoriteter och människor som på något annat sätt är utsatta i någon bemärkning. Jag hoppas att jag på något sätt ska kunna påverka min omgivning och jag hoppas att jag kan bidra, nu och i framtiden, till att samhället som vi lever i ska bli både mera jämställt och mera jämlikt.

Kommenteringen är stängd.