Topeliorden

”A story isn’t the same as history”. Berättelser är något som fascinerar mig. Särskilt konsten att berätta en historia.

När vi berättar något, både i underhållande och undervisande syfte, överdriver vi och förtydligar det som är viktigt och tonar ner eller lämnar bort det som är mindre viktigt i just det sammanhanget. En bra historia är aldrig hundra procent sann, även om grunden i den skulle vara det. Utan de överdrifter som sipprar in i historien skulle den vara ganska torr och livlös.

I en bra berättelse ska det finnas lögner och överdrifter, det tycker jag. Men vad händer om den här berättartekniken smyger sig in i nyhetsartiklar eller andra mer seriösa texter? Får det hända? Händer det överhuvudtaget? Människor förenklar sanningar så de ska bli enklare att förstå och för att de ska bli lättare att ta till sig. Vissa saker kanske vi inte ens skulle kunna ta till oss utan förenklingar. Det är helt förståeligt. Men är de ännu sanningar eller bara en fördriven bild? En förenkling? En fördom?

Det är förstås väsentligt att i t.ex. ett tidningsreportage lyfta fram det som texten handlar om och sålla bort det som är mindre viktigt i just det sammanhanget. Men tänk om denna bortsållning gör att vi inte får all den information som vi behöver för att skapa en helhetsbild av det som artikeln handlar om? Tänk om det gör att vi inte kan lägga in det i ett större sammanhang, kontext?

Förenklingar skapar ofta fördomar. Ta till exempel flyktingkrisen, hur mycket fördomar finns det kring flyktingarna egentligen? Flyktingkrisen är ett så oerhört stort och komplext ämne, så det känns som att den information vi får via nyheter och sociala medier måste vara någon form av förenkling. Jag tror inte att fördomar skapas genom bristfällig information. Men jag undrar om fördomar kan växa genom bristande information och genom att vi bara ser saken ur vår egen snäva synvinkel?

Människor har i allmänhet svårt att ta till sig saker som inte stämmer överens med ens förutfattade meningar (eller för att vara psykologiskt korrekt: inre modeller). Det, däremot, som stämmer överens, det uppmärksammar vi. Ibland överdrivet mycket. Sanningar om saker och ting är ofta komplexa saker, enligt min erfarenhet, med många olika sidor. Om människor inte kan ta till sig alla dessa sidor för att de inte riktigt stämmer överens med ens inre modeller på hur saker och ting ska vara och fungera, kan vi då få reda på hela sanningen om någonting?

Helt säkert överdriver jag nu. Jag förenklar antagligen utan att jag tänker på det. Jag undrar om det ens går att skriva en text utan att överdriva eller förenkla lite. Kanske går det, kanske inte. Men det är inte det som är det viktiga, det är inte det jag vill få fram. Det jag vill få fram är hur lite vi egentligen vet. Vi bara snurrar på i vår egen lilla värld med våra berättelser och förenklade sanningar.

Jag undrar om det finns något större, bakom allt det som vi är för små för att förstå.