Topeliorden

Fredagen den trettonde november 2015 var inte bara en hemsk dag för Frankrike, utan även en tårfylld dag för alla andra länder här på Jorden som tror på demokrati. Dessa terrordåd som vid tidpunkten för skrivandet av denna text har krävt över hundra liv, var inte de första vi har sett och kommer med säkerhet inte bli de sista vi får ta del av – för nuläget är det tyvärr så som världen är. Men det betyder inte att vi under några omständigheter bör acceptera det som hänt. Utan istället är det nu tid för att jobba än hårdare för en bättre framtid.

Just i nuläget är människor rädda, offrens anhöriga sörjer och en hel del människor är chockade över hur något sådant här har kunnat hända – igen. Snart när väl den första vågen av sorg, rädsla och den allmänna chocken har lagt sig så kommer människors ilska att vakna till liv. Det är inte fel att vara arg över en sådan här sak, men om det är något som historien har lärt oss så är det att det sällan uppkommer långsiktiga, goda beslut när människor låter sina tankegångar styras utav rädsla och ursinne. Därför är det nu om någonsin så otroligt viktigt att vi begrundar de beslut vi gör som kommer att påverka oss, vårt samhälle. För att se till att vi inte går in på vägar där vi till exempel byter ut grundläggande friheter mot en känsla av säkerhet eller låter främlingsfientlighet prägla vår karaktär och kommunikation. Det är okej att vara rädd, men man bör aldrig låta rädsla styra de beslut man fattar – det leder helt enkelt inte till något gott.

Det finns ingen omedelbar och enkel lösning på de problem som gett upphov till en sådan här händelse och situation. Bara för att man blundar kommer heller inte problemenen att försvinna. De människor som utförde dessa dåd föddes inte heller onda, men de har formats till att utföra onda dåd. Det kommer därför inte leda någon vart att anklaga någon specifik folkgrupp, religion eller ekonomisk klass för dagens problem. De problem som vår civilisation står inför är alltför komplexa för det. Likväl kan man nog konstatera att alla vi människor är en del av världen och därmed är vi alla en del av de problem som finns i den. Eftersom att vi är en del av problemen kan vi även fixa dem. Vi måste helt enkelt försöka göra det bästa av tillvaron.

Om man tar en titt på historien så kan man klart se att vi kan lyckas med att bygga en bättre framtid: se bara på den otroliga förbättring som har tagit plats de senaste 200 åren. Tänk på alla de livsförändrade uppfinningarna (ångmaskinen, tämjandet av elektriciteten, hela den industriella revolutionen i sig) som mänskligheten genom den vetenskapliga metoden, slumpen och en hel del försök har tillskansat sig. Sedan har ju vår livsvalité höjts avsevärt också utav utvecklingen av dagens läkarvård och den förståelse som vi nu har för vår omvärld (genom alla de kunskaper som vi erhållit i det naturvetenskapliga spektrat och så vidare).  Försök då begrunda hur världen skulle kunna se ut om 200 år från och med nu. Idag är kanske världen inte vad vi önskar att den skulle vara. Vi kan däremot göra framtiden till det vi vill,  en viktig fråga att ställa sig själv är då alltså vilken sorts framtid just du vill leva i? Världen är visserligen inte perfekt och kommer aldrig att bli så, men det hindrar oss inte från att försöka göra saker så bra som de kan bli.

Men fastän framtiden är full utav möjligheter och lockande, så bör vi inte glömma bort de vars liv har slocknat – de bör kommas ihåg. För glömmer man bort historien är det allt för enkelt att den upprepas. Går man in på internet i nuläget så kan man se människor som har skadats, människor som sörjer och människor som är i chock. Det är kort sagt enkelt att känna sig dyster utöver det nuvarande läget i världen. Men man kan också röras till tårar utöver de människor man ser som bryr sig om varandra, tar hand om varandra och de som i nuläget kämpar för att göra saker bättre. Idag är det faktiskt möjligt att på en och samma nyhetsbild se både mänsklighetens bästa och sämsta sidor.