Topeliorden

”The world in which you were born is just one model of reality. Other cultures are not failed attempts at being you : They are unique manifestations of the human spirit”

-Wade Davis

I Onsdags fick vi i Topeliusgymnasiet ta del av Elli Fléns erfarenheter av kulturkrockar och kulturmöten, och för mig lämnade en hel del tankar kvar i huvudet.

Kulturskillnader skaver. Människan är ett vanedjur som inte gärna ändrar sina beteenden, och kulturskillnader leder oftare till konflikter än till samarbete. Det är obekvämt och inte alls trevligt att börja ändra på sina egna vanor och börja försöka förstå andras. För att vi ska kunna få ut något av kulturskillnader krävs det att vi slutar se världen ur ett ”vi och de” perspektiv, och inse att vi är allihopa en del av något mycket större än vad vi inser.  Vi är trots allt ganska lika allihopa, vi är alla människor.

Jag tror att många ofta glömmer att det faktist är individer som vi talar om när vi talar om flyktingar. De siffror som man dagligen läser i tidningen stiger över ens förstånd.  60 miljoner människor i världen är på flykt i detta nu.  Man kan också se det som att var 122:a människa i världen är på flykt, eller om man räknade hela flyktinggruppen som ett land, skulle det bli världens 24:e största. (källa : https://kit.se/2015/09/01/8430/har-ar-siffrorna-bakom-flyktingkatastrofen/ ) 2015 har 2 643 människor dött på Medelhavet. Siffror säger mig iallafall inget mera än att det är en hel massa människor. För att verkligen förstå dessa skräcksiffror måste vi inse att alla dessa döda människor alla var personer som hade familj, drömmar och känslor. Varenda en. De hade alla haft en barndom, en favoritmaträtt och en favoritfärg. Precis som du och jag.

Vi kan låtsas vara oberörda och tänka ” dethär angår inte mig”. Vi kan stänga av datorn och säga upp ÖT-prenumerationen och helt sluta ta del av vad som sägs på nyheterna. Är man i lilla Nykarleby så är man ganska skyddad från allt vad som händer i omvärlden. Men sanningen är att svallvågorna från flyktingkrisen har nått upp till Nykarleby. Vi är inte alls opåverkade.

Vi är alla bara människor, och det hör till vår medmänskliga plikt att ta hand om varandra. Hjälpa de utsatta, sluta generalisera och sluta ha fördomar. Vi ska respektera kulturskillnader, skillnader är vad som gör oss unika och intressanta. Utan skillnader skulle det inte finnas variation, utan skillnader skulle alla tänka i samma banor och utvecklingen skulle stanna. Att få träffa människor som ser världen ur ett helt annat perspektiv öppnar ens ögon för en ny verklighet, och för nya sanningar.