Topeliorden

När jag gick i högstadiet hade jag en återkommande mardröm. Den var att på något sätt göra bort mig inför hela skolan. Under den här tiden hade jag enormt stora krav på mig själv och mina prestationskrav lade djupa sår inuti mig. Jag mådde inte så bra och var dessutom enormt blyg. Idag, när jag går mitt tredje och sista år på gymnasiet, serverades grönsakssoppa och jordgubbskräm i skolans matsal. Efterrätt innebär en extra skål på brickan. När jag skulle föra bort brickan vet jag inte riktigt vad som hände, men när jag kom fram till disken låg allting plötsligt på golvet i tusen bitar. Kraschen följdes av de där förbjudna applåderna som alltid uppstår när någon tappar någonting i matsalen.

Skulle det här ha hänt för tre eller fyra år sedan är jag ganska säker på att jag skulle ha blivit gråtfärdig och gömt mig i något tomt hörn resten av skoldagen. Idag när jag stod där och tittade på glasskärvorna och hörde de avlägsna applåderna kunde jag inget annat än skratta och tänka hoppsan, så det kan gå. Idag är jag inte fullt ut den där blyga flickan som är livrädd för att tappa brickan i matsalen. Men jag vet att det finns många därute som lider av samma mardröm som jag en gång hade. Jag tror inte att det finns någonting jag kan säga som får er att släppa den rädslan. Vad jag däremot kan säga är att alla gör misstag och världen går inte under på grund av små misstag, även om det känns så. Jag vet att det verkligen kan kännas så.

Problemet är att det ibland kan kännas så svårt att prata om sina ”fåniga rädslor”, speciellt som en blyg människa. Därför tänker jag stiga fram och ta plats idag. Jag vill vara ett levande exempel på en människa som gjort bort sig utan att världen gått under på grund av mitt betydelselösa misstag. Det är förstås ingenting fel med att vara blyg, men det finns en hel del små och onödiga rädslor som går att bota. En del rädslor växer även bort så småningom. Jag vill uppmuntra er fundera på vad ni själva har för små rädslor. Fundera på varför ni har dem och vad som är det värsta som kan hända. På så sätt botade jag min rädsla för att göra bort mig i matsalen. Idag kan jag istället tillåta mig själv att flina åt tanken på händelsen i efterhand. Det krävs jobb och viljestyrka, men jag lovar att du inte kommer att ångra dig om du bestämmer dig för att ta tag i dina rädslor. Jag vet att du kan. Lycka till!