Topeliorden

För något år sedan satt jag någonstans i mitten av den amerikanska kontinenten i en ring av ungdomar. Nationaliteter från världens alla hörn och kanter fanns representerade. Och så var det jag, den enda finländska företrädaren. I tur och ordning blev vi tillbedda att sjunga vårt eget lands nationalsång. Jag grämde mig för stunden när det skulle bli min tur, jag lider ändå av en mild scenskräck och sång  är inte mitt starka område. Men när jag ställde mig upp och tog den första tonen så tände något till i mig. Av alla de nationalsånger som sjungits i ringen var det ingen som kändes lika trygg och hemma som Vårt land. Jag tog mig igenom sången helskinnad och satte mig ner med en gnutta mera stolthet i hjärtat.

Jag har hunnit besöka många olika länder under mitt liv. Skälen till varför jag gärna lämnar mitt hemland med jämna mellanrum är många. Ett av dem var en gång för att jag kände mig så trött på Finland, folket, kulturen, allt var bara fel. Jag törstade efter något nytt och främmande. Det hela resulterade i att jag bodde ett år i Mexiko. I skolan där jag gick blev jag en gång tillfrågad om jag kunde hålla en presentation om mitt hemland. Det kunde jag, med nöje. Jag höll min presentation. Den innehöll allt mellan Kalevala till det finska skolsystemet. Och jag måste erkänna att det är inte vid många andra tillfällen som jag känt mig så stolt över att vara finländare. Genom att presentera mitt eget hemland för folk på andra sidan jorden växte min stolthet som finsk medborgare. Jag besvarade frågor med entusiasm och såg på deras blandade miner när jag bjöd dem på Sisu. Hela upplevelsen var fantastisk. Med ens var Finland inte alls så dåligt som jag före min resa övertygat mig själv om.

Igår hölls självständighetsbal på vår skola. Med långklänning och kostym firades den finländska statens födelsedag. Efter efterrätten steg vi upp och sjöng den samma sången som jag sjungit i Mexiko för en tid sedan. Skillnaden den här gången var att vi alla delade samma nationalitet och sången klingade betydligt högre när vi alla sjöng i kör. Sången gav mig en känsla av trygghet, acceptans och inte minst stolthet. Jag har hört många nationalsånger men det finns ingen som ligger mig så nära hjärtat som Vårt land.