Topeliorden

Ibland kan jag se min framtid klart och tydligt, åtminstone så som jag skulle vilja att den såg ut. Ibland känns hela begreppet framtid som någonting väldigt diffust och aningen skrämmande. Jag antar att det är livet.

Det här med att leva i nuet är inte alltid så lätt. Speciellt inte i den värld vi lever i idag. Jag tror inte det är så konstigt att dagens statistik över antalet utbrända och utmattade i samhället ständigt ökar. Inte med tanke på hur mycket vi människor stressar. Alla dras vi med i stressen, ibland är det till och med oundvikligt. Idag ska allting fungera på det snabbaste och mest effektiva sättet. Helst ska många saker göras på samma gång. Personligen tror jag att det är där skon klämmer lite extra. Smarttelefonen är ett exempel på boven i dramat. För många av oss dyker den upp titt som tätt i rädsla för att missa någonting som händer på Facebook, Twitter eller Instagram. Jag är även rätt säker på att många av oss inte håller sig till att ha upp endast en flik när vi surfar runt på internet. Multitasking, så att säga, är idag ett begrepp som i princip alla känner till. Det är ingenting nytt. En del klarar av det, andra inte. Men kan det vara så att multitasking och vårt ständiga behov av att vara uppkopplade bidrar till dagens stress? Jag är i alla fall beredd på att stå för den åsikten.

Det jag har skrivit om är ingen nyhet. Fråga har debatterats länge redan. Multitasking, på gott och ont. Frågan är vad vi kan göra åt det när det bara gör ont.