Jag är nyss hemkommen från novemberuppläsningen ”Hjärtat är en indian” med några av våra egna finlandssvenska författare. I uppläsningen deltog Martin Enckell, Johanna Holmström, Henrik Jansson, Anders Larsson, Zinaida Lindén och Sanna Tahvanainen. Kvällens konferencier var Finlands svenska författarförenings ordförande Peter Sandström.
”Ta chansen att träffa våra finlandssvenska författare… ett gyllene tillfälle” skrev vår modersmålslärare Annette Kronholm-Cederberg. Jag måste erkänna att jag var måttligt exalterad, men något i den skrivande människa jag är lyckades ändå väcka nyfikenheten i mig. Jag bestämde mig därför att bege mig till detta gyllene tillfälle för att ta del av ”Hjärtat är en indian”. Nu i efterhand ser jag varför.
Det kanske inte var den allra bästa kvällen i mitt liv direkt, men en rejäl dos av finlandssvensk litteratur har jag i alla fall i bagaget. Och det känns bra. Jag tror det är viktigt att känna till och ta del av vår egna finlandssvenska litteratur. Nej, vår finlandssvenska litteratur är viktigt att känna till och ta del av. Idag har jag dessutom blivit bevisad att den kan vara mycket intressantare och mer lärorikt än vad man först tror.
Jag är glad att jag tog mig tid till att besöka denna novemberuppläsning med finlandssvenska författare. Åtminstone väcktes en gnutta inspiration till skrivning i mig och det tar jag alltid emot med glädje. Det resulterade trots allt i några rader till Topeliorden.
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Åå, den här texten och ert sällskap (som sänkte medelåldern radikalt) igår kväll, väckte minnen till liv av mina egna första upplevelser av litterära uppläsningar. Jag var ung student vid Åbo Akademi, det var textperformancer och författarbesök, det var bokmässor och resor till Edith Södergrans St Petersburg.
Jag förstod långt ifrån allt, men jag sögs in, kittlades av att här finns visdom att hämta, insikter att göra och ställningstaganden att omvärdera. Jag flöt med på ett gungfly, förstod inte allt och där guppar jag på fortfarande. Ändå så givande att ta del av andras ord och berättelser, ångestar och fascination. Jag måste genast läsa om Sanna Tahvanainens padda till drottning.
Tack för att jag fick dela ert sällskap.
Tack för din kommentar och tack själv för sällskapet, Netti. Jag skulle knappast ha tagit mig dit om jag inte fått din vink.
Det låter otroligt spännande! Jag känner själv hur jag som skrivande människa har utvecklats bara det senaste året, men att flytta till en kulturell storstad har aldrig låtit så lockande. Det finns mycket kvar att lära och ta del av.