Topeliorden

Onsdag morgon, klockan är 8.16. Nu har nedräkningen börjat på riktigt, om en dryg halvtimme kommer studentprovet i engelska att börja. Som överenskommet svänger Sebastian in på gården för att plocka upp mig. En sista genomgång av arsenalen. Pennor, kaffe, banan, yllesockor. Jag är redo. Något morgontrött och smått nervös öppnar jag bildörren, hälsar god morgon och möts av ett leende lika brett som bananen i min korg. ”Jag blev så extremt taggad just”, utbrister han och slår på Survivors ”Eye of the tiger” på hög volym. Först skrattar jag bara åt honom, men sedan märker jag att någon form av kämpaglöd bubblar upp inom mig när jag hör det välkända gitarriffet. Innan vi var framme vid skolan var även jag extremt taggad att skriva studentprovet.

Vad jag blev fascinerad av var hur lätt mitt humör och hela min inställning ändrade så radikalt bara genom musik. Jag upptäckte att man kan framkalla alla möjliga sinnesstämningar bara beroende på vilken musikstil man lyssnar på.

Man kan också uttrycka egna känslor eller sinnesstämningar genom musik. Den musik man själv skapar genom att spela eller sjunga kan ge helt olika intryck beroende av vad man vill säga med den. Det är mycket stor skillnad på att framföra musik endast genom färdiga noter och att göra musiken till sin egen.

Musik kan fånga en så pass att man helt förlorar kontakten med allt annat. Inte som något andligt tillstånd, utan helt enkelt hård fokus. En gång när var jag mitt inne i glädjen över hur roligt det är när det svänger lät jag det gå ut över det stackars pianot och förlorade helt kontakten med omvärlden. Tyvärr resulterade det i att vi fick ta farväl av mikrovågsugnen, brödet däri blev sannerligen ordentligt upptinat och jag fick tillfälligt evakuera yngre syskon och hunden ur huset.

Vad jag vill säga är att det finns en stor skillnad mellan att lyssna på musik och att uppleva musik, att Eye of the tiger är en bra uppladdning inför studentexamen, samt att man inte ska laga mat och musicera samtidigt.