Topeliorden

Recensentröster kring Wasa Teaters  storsatsning Fighting Star har i huvudsak varit hyfsat positiva. Nyskriven musikal som har världspremiär i Svenskfinland kan per definition inte totalskrälla. Så bra kan den ju inte va’ helt enkelt. Jag har också hört publikomdömen som ”tunt innehåll”, ”mager story”, ”dansbandsmusik” och tja. Inget vidare alltså. En del har också klagat över hög ljudnivå och grötig artikulation.

Själv såg jag genrepet i september. Idag såg varenda kotte i Topeliusgymnasiet musikalen. Extra spännande var det idag eftersom skolans studerande, vår egen Ksenia Timoshenko axlade rollen som Ziggys ärkefiende i boxningsringen. Jag antar att ingen tidigare publik hejat så helhjärtat på den ryska rivalen.

Pressbild, Wasa Teater

Efter det första besöket skrev jag följande rader på FB:
”Skrivet ur ett synnerligen skeptiskt musikalhjärta och före recensionerna.Wasa Teaters Fighting Star sätter flickan i fokus. Hon är inte rosasöt, hon gör sig inte till kille, hon bultar och brinner inifrån. Hon v i l l något men blir ändå inte bepansrad med nåt slags teflonfeminism. Den krökta kroppen, de pulserande röda boxningshandskarna i det beslöjade och sparsamt vackra ljusspelet, den sortens beslutsamhet fick mig att spänna kroppen, bita ihop käkarna och möta den tonårsvilja jag en gång var. Mest förvånad är jag själv.”

Jag håller fortfarande fast vid mina intryck, trots skeptiska motvindar. Jag må vara belastad med fulsmak, men jag kan inte låta bli att berättelsen om Ziggy är en stark flickberättelse. Och rotar vi ordentligt i vårt livs levda dagar så är jag övertygad om att alla gjort sina ronder i boxningsringen. Vi bär alla vår egen fajt.

Jo. Mellangärdet drog ihop sig även idag. Jag torkade tårar, utan handskar men ändå.