Topeliorden

Jag skyr televisionen. Maskinen i sig retar mig inte, men sättet att bruka den går mig på nerverna något otroligt. Visst ser jag gärna en bra film eller ett TV-program, men innebär det att appareten måste stå påslagen jämt och ständigt, trots att ingen sitter i soffan och ger den uppmärksamheten den så tydligt kräver? Ljudet av programvärdar och reklamröster kan pina mig i timtal. Den rörliga bilden i ögonvrån kan ge mig koncentrationssvårigheter likt inget annat. Margaret Mead har sagt att ”vi är den första generationen som har blivit uppfostrade av TV i stället för av föräldrarna”.

Gör det mig väldigt ouppfostrad?