När jag var liten (läs 1o år) fick jag för första gången en finsk lärobok lagd framför mig på pulpeten. Den skulle lära mig ett nytt språk som jag inte hade några som helst baskunskaper i. Jag sneglade missnöjt på några av mina jämnåriga klasskompisar som hade en finsktalande förälder och en svensktalande, de barnen var alltså tvåspråkiga. De fick gå till ett annat klassrum för de kunde redan det som jag nu skulle få lära mig. Ända sedan den dagen hade jag trott att man föddes in i tvåspråkighet. En finsk mamma och en svensk pappa ger ett tvåspråkigt barn. Min uppfattning var att om man inte föddes in i en, åtminstone till en del, finsk familj skulle man aldrig lära sig finska helt och hållet.
Nu i senare år har jag varit ute och rest i världen. Jag bodde ett år i Mexico. En bland många anledningar var att jag ville lära mig spanska. Under min vistelse levde jag bland spansktalande människor vilket gjorde att jag, både medvetet och omedvetet, varje dag snappade upp ord, uttryck och alldagliga spanska fraser. Detta betyder att jag under ett år lärde mig en hel del.
Jag kom hem till Finland och skrev ett prov i spanska som ska ge mig några kurser tillgodo. Det paradoxala i det här är att jag skrev ett mycket bättre prov i spanska än jag någonsin gjort i finska, flera vitsord högre. Alltså, jag har studerat finska i ca 8 år och känner inte att jag kommunicerar särskilt väl på språket i fråga. Jag for till Mexico för ett år och pratar en flytande spanska.Var ligger problemet?Jag är ganska säker på att det handlar om inställning. I åldern 10-17 år var jag alltid negativt inställd till det finska språket. Därför har jag heller inte lärt mig prata det. När jag var i Mexico lärde jag mig spanska väldigt fort, sade mina mexikanska vänner i alla fall, detta på grund av min mycket positiva inställning till språket. Under de månader jag varit hemma har jag insett hur roligt det skulle vara att kunna finska, det har en ganska fin klang ibland det där språket.
Nu spelar finsk radio i min bil, finska kanaler visas i min teve och på mitt nattduksbord finns en finsk bok. När man omger sig av ett språk lär man sig bäst. Receptet på att lära sig ett språk är att utsätta sig och faktiskt försöka. Jag föddes aldrig in i spanskan, jag växte in i den. Nu håller jag som bäst på att växa in i finskan.
Det här är en uppmaning! Inställning är allt.
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Meningen ”Jag föddes aldrig in i spanskan, jag växte in i den.” är vacker, både till innehållet och rytmen. Den sitter helt enkelt bra i munnen. Ditt inlägg stämmer till eftertanke, tack.
Jag kan tänka att vi också växer in i modersmålet på olika sätt, en del föds in i orden, berättelserna, språkunderverken. Andra får gå en längre väg, växa in i standardspråket, litteraturen, skrivandet. Därtill behöver vi skolan och klassrummen, de bubblande dialogerna och svindlande livsberättelserna. Valet är fritt för en var, att välja och välja bort.
Välj som du gör. Välj språk, kulturmöten, den andres blick. ”Learn a new language, get a another soul” var det någon som sade.
Det citatet råkar vara ett av mina favoritcitat.
Ibland känns det faktiskt som att man förändras ända in i själen när man byter språk. Men visst är det ändå härligt med språk, så många dörrar som öppnas.
Ja, tänk vad bra att få välja det som intresserar och glömma det andra, så ska det vara.