Topeliusgymnasiet i Nykarleby
Jag håller på med en kurs i samhällsfilosofi och kommer nu att ge mina studeranden en uppgift:
Hur skulle ni beskriva den optimala skolan dvs den optimala inlärningsmiljön?
Ser fram enot era förslag som jag hoppas att innehåller motiveringar, analys och reflektion som baserar sig på era kunskaper och personliga erfarenheter av skolgång!
Lycka till!
Stefan Kula
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Den optimala skolan är idag mycket svår att uppnå, eftersom problemen på det ekonomiska planet stramar åt de möjligheter som skulle behövas för att utveckla skolsystemet ytterligare. Men jag anser själv att genom goda relationer elever och lärare emellan, genom att bistå med en bra inlärningsmiljö, dvs. färger och arbetsredskap (stolar, bord) som främjar elevens och lärarens hälsa, goda förbindelser med andra skolor och en vilja och motivation till att både ta in kunskap och ge ut så skulle förhållandena att gå i skolan vara en annan.
Jag har fått den äran att gå i en liten nyrenoverad skola som egentligen uppfyller alla dessa krav, men jag vet att Finland inte bara har en skola utan tusentals. Därför anser jag att vi borde arbeta på att förbättra relationerna mellan lärare och elever och att förhöja skolmotivationen hos eleverna genom ett mångsidigt kursutbud och positivt förhållningssätt till den egna skolan. Det är ju så att pengarna inte alltid räcker till, vilket betyder att det materiella främst kommer i andra hand, men om vi skulle börja prioritera vår utbildning mera så skulle också de mycket kunniga människorna i samhället öka, vilka vi alltid i är i behov av.
Om jag tar mig an själva undervisningen, så anser jag att man på något sätt kunde medföra flera praktiska uppgifter för att fastställa om att teorin faktiskt har betydelse i det senare livet på ett mer konkret sätt. Jag själv tappar ofta hoppet i de situationer när jag exempelvis räknar en matematik uppgift och har absolut ingen aning om vad jag skulle ha för nytta av det.
jag har svårt att förhålla mig till denna fråga när jag inte upplevt min skolgång som dålig, men jag kan samtidigt förstå att frågan ständigt är i centrum.
Den optimala skolmiljön kan uppnås så enkelt som genom öppenhet, samförstånd och respekt. Lärarna bör kunna fokusera allt på undervisningen och se till att läroplanen följs så bra att eleverna har alla möjligheter i världen att göra precis vad de vill. Intresset och viljan att lära måste komma från elevernas sida. Jag förstår att detta är ett omöjligt mål i grundskolan eftersom eleverna mer eller mindre är ”tvungna” att gå i skola nio år av sina liv. Men i ett gymnasium borde intresset och motivation vara orsaken att man är där. En attityd som lyder ”ja vet int va ja vill göra me mitt liv så ja e nu här i tre år först” fungerar inte. Det finns ingen motivation, inget engagemang och i synnerhet ingenting som inspirerar lärarna att göra undervisningen lite bättre, få eleverna att kämpa lite mera. De nöjer sig vid lagom. Vi alla nöjer oss vid lagom.
Den optimala skolan kräver inte mer än engagemang och vilja. Detta bör vi eftersträva och om det innebär strängare krav för antagning så må det så vara. Vi kommer ingenstans med inställningen ”jag vet inte, orkar inte och vill inte”.
Personligen tycker jag att det är när en elev självständigt bestämmer sig för att se vikten av sin utbildning som intresset och de goda betygen ökar, och följaktligen är denna väg den gynnsammaste i studielivet.
Mina egna värderingar har jag själv fått utav ett mångsidigt kamratskap; värderingar som jag anser vara en styrande faktor i både liv och studier. T.ex. kan ett tillägg av mångkulturella studeranden införa en ny form av självsäkerhet hos elever inför nya kulturer (framtid) och synsätt (mål), också rädslan för det okända minskar – och således kan vi finna ny mening av att ha bearbetat något som man inte tidigare mött, vilket leder till att våran inställning till livet ändras, vilket till sin del leder till att vi presterar hårdare för att nå upp till våra mål.
Det är också nästintill i varje fall så att eleven själv lär sig själv de saker som man har mest till nytta av inför framtiden på egen hand och själv tar an de erfarenhet som dessa innefattar – det kan handla om att finna en egen framtidsinriktning som möjligtvis inte finns i läroplanen. Alltså är den ideala studiemiljön den där eleven själv får utrymme för sina intressen (där t.ex. hemläxor hålls främst inom skoltimmarna) och där eleven inspireras till att bli sitt bästa jag (med hjälp av t.ex. nya intryck).
Jag är av den åsikten att hur man än skulle förändra en skola där det finns flera hundra elever, skulle den aldrig bli bra nog dvs. en optimal skola. En skola kan aldrig beakta alla elevers önskemål vilket betyder att vissa elever är missnöjda=skolan är inte optimal! Kanske det låter enkelt och trångsynt att vara av den åsikten, men faktum är att så är verkligheten (om vi skall hålla oss realistiska).
Däremot anser jag att skolor har möjligheten att förbättras! Skolor skall ha vissa grundregler, så bryter man mot dem får man ta konsekvenserna, vilket självfallet är en del av den enskilda individens frihet att få ta sitt eget ansvar. Självklart ska skolor också ha en ”ledare” som ansvarar för alla minderåriga studerande, men denna ledare skall ändå vara mänsklig så att tröskeln inte är så hög för att kontakta ledaren vilket i detta fall är rektorn om det är något.
Också samarbetet mellan lärare och elever skall vara god: en lärare är den auktoritära i klassen som har kunskapen att lära ut det ämne det handlar om, men eleven skall ha friheten att ifrågasätta innehållet på ett moget och ansvarstagande sätt utan att behöva tveka om det kanske leder till osämja. Dialoger skall vara fria i klassen (gällande ämnet) mellan både lärare och elever utan att det leder in på fel spår, dvs. det behövs en viss kontroll av läraren att ämnet ifråga behandlas. Läraren skall respekteras men inte högaktas!
Även regelbundna frågeformulär som frågor om hälsa/mobbning/kamratskap/aktivitet i skolan skulle ges ut åt eleverna och sedan undersökas av kurator eller annan empatisk person/grupp för att öka välmåendet och möjligtvis motivationen i skolorna. Listan kan göras lång.
I dagens samhälle är det dock svårt att uppfylla olika roliga (och nödvändiga) skolprojekt. Det är trist att människors välmående värderas i pengar och att skolor oftast bara är skolor. Så att satsa på regler,dialoger, vänskap, empati, respekt, ambitioner, allmänbildning, tillit i skolor är en mycket bra grund!
I en fin skola är all form av inlärning gratis. I den skolan finns det ekonomiska ägor så att det räcker till och blir över. Där är alla lärare kompetenta och inspirerade. Den fina skolan bjuder på mättande och fanastiskt god mat som alla elever tycker om. I en fin skola finns det ingen mobbing, där är alla godkända och accepterade. Den fina skolan utbildar allmänbildade och hälsosamt kritiska unga vuxna som inte bara kommer att vara kompetenta att hantera världen utan kommer även kunna forma den till en bättre plats för oss alla. Det här är den fina skolan.
Men den skolan är nödvändigtvis inte den ultimata inlärningsmiljön. För jag har lärt mig att inlärning varken handlar om betyg eller kapital, trots att dessa båda faktorer bidrar med en obeskrivbart väsentlig hjälp till skolan som helhet. Inlärningen handlar till största del om ett slags beteende, eller ett korrekt förhållningssätt till sättet som kunskap förmedlas till andra människor (barn, ungdomar och unga vuxna som sitter i skolbänkarna idag).
Den ultimata skolan skulle inte behöva använda sig av betyg, man skulle kunna förstå att lära sig saker utan sådant. Den ultimata skolan skulle lära människor att tänka, bearbeta och producera själv, utan att framtvinga sådant beteende. Men viktigast av allt är att man i i den ultimata skolan bidrar själv med egenhändigt kollekterad information till undervisningen, och genom det utbildar man varandra. Det har nämligen visat sig (i mina skolmiljöer) att det är väldigt viktigt att läraren är kompetent, inspirerande och pedagogisk, men det stora intresset för något skolämne uppstår när elever sinsemellan konfronterar och diskuterar varandras produkter inom ämnet. Den ultimata skolan ger alltså upphov till något så mycket mer avancerat än att alla närvarande intar kunskap i en god gemenskap. Den består av en vilja att en vacker dag kunna behärksa ett slags kritiskt tänkade som på egen hand eliminerar all form av lättja och oambition.
Den ultimata skolan består av brett kapital i form av ekonomisk stabilitet och kreativt tänkande, samt disskusion elever och lärare emellan. Vi är ganska långt ifrån den skolan idag tyvärr. Men vi är antagligen på väg dit (?). Sakta men säkert rör vi oss.
Måste bara kommentera att datorn blev otålig och postade inlägget innan jag var klar, därav det raggliga:
A. Upplägget B. Meningsuppbyggnaden C. Orden
Men hoppas att texten är förståelig ändå!
Mvh. Alexandra
I den optimala skolan så tycker jag förstås att tillgång till en inspirerande skolmiljö, bra mat och kreativa lärare är ett måste. När man uppnått det så tycker jag det skulle vara viktigt är att utvecklingen hos elever inte skulle bero på att lärare tvingar elever att vara kreativa, utan att eleverna själva skulle tvinga sig till ett kreativt tänkande.
Jag tycker också att man ska satsa på individualitet. Att vi inte lär oss att tänka lika. Visst, det är klart att man oftast måste tänka lika, men jag vill att skolan ska tänka på att utveckla en elev, inte att utveckla elever. Om elevers individuella talanger kommer fram så tror jag att eleverna skulle bli mera inspirerade att vilja lära sig nya saker överhuvudtaget. Och då individuellt tänkande elever diskuterar kanske de börjar dela idéer, de kanske till och med då kommer med nya idéer.
I den optimala skolan så skulle man till och med kunna få de mest oengagerade eleverna att bli engagerade. Nu har jag dock inte tänkt ut hur det skulle gå till riktigt. Vi kan börja med att klistra fast olika lärorika fakta på energidrycker. Det är det enda jag kommer på för tillfället. Jag är dock säker på att datorer skulle kunna användas effektivare. Det finns många elever som vill sitta hemma framför datorn istället för i skolan, det är något jag tror att man skulle kunna utnyttja positivt.
Om elever tvingar sig själva att vara kreativa och vågar uttrycka sina egna idéer så tror jag det skulle påverka samhället positivt (förhoppningsvis.) Vi skulle inte stå stilla lika lätt. Vi skulle kanske till och med våga kritisera vår välfärd. Det är nyttigt att ibland ifrågasätta saker, om vi redan i skolan lär oss det, så tror jag att vi ständigt kommer att kunna utveckla samhället till något ännu bättre (förhoppningsvis.)
Den optimala skolan ger elever möjligheter att använda sig av den studieteknik som lämpar dem bäst. Den optimala skolan har inspirerande lärare och motiverade elever. Det ska finnas möjligheter till en ständig utveckling för elever, men också för själva skolan.
Men den optimala skolan måste också utmana. Utmaningen ska inte handla om elevers kunskap i olika ämnen, utan istället handla om elevens personliga utveckling. Ändå ska det finnas en möjlighet för alla att gå i den skolan. Det ska vara en flexibel skola med lärare som kan anpassa sig efter eleverna. Men för att skolan ska höja sig till det allra högsta, måste de studerande själv inneha motivationen och inspirationen för att lära sig. Allt ansvar angående inlärning och liknande ska inte ligga hos läraren.
Det ska finnas kreativa lärare och inspirerande studiemiljöer i skolan. Bedömningen ska inte vara det viktigaste, utan det är vad den studerande egentligen lär sig och hur han eller hon utvecklas. Också en bättre relation elever och lärare emellan är ett absolut måste. Den auktoritet som ofta förekommer hos lärare borde minska, och då skulle relationerna även förbättras. En optimal skola ska se till att alla elevers röster blir hörda och ingens åsikter ska nedvärderas eller trampas ner.
I en bra skola efter den grundläggande utbildningen ska alla vilja vara. Därför anser jag att det inte är fel att låta elever som inte tar utbildningen på allvar gå (precis som vid arbetsplatser). Jag tror att det krävs ett visst mått av konkurrans för att man ska bibehålla motivationen. Detsamma gäller även lärare. Som elev upplever jag att en omotiverande lärare totalt kan släcka mitt intresse för ett visst ämne. Den optimala skolmiljön handlar om inställningar, vilket gör det hela svårt att verkställa varje dag i praktiken.
Den optimala skolan är något som i praktiken kan vara svår att uppnå. Förutsättningarna för den bästa inlärningsmiljön tror jag kretsar mycket kring motivation och intresse, såväl från lärarnas sida som elevernas. Med inspirerande undervisning är det lättare för studerande att känna en vilja att lära sig. Men som vi vet kan alla inte vara intresserade av allt vad gäller skolämnen, vilket betyder att läraren kanske måste accepera och ha förståelse för att det finns elever som helt saknar intresse för just det ämne som denne undervisar i. Detta betyder inte att en elev inte behöver anstränga sig och göra sitt yttersta gällande prestationer kring det ämne som eventuelt inte intresserar. En viss medvetenhet om det här tror jag inte skulle skada förhållandet mellan lärare och elever, snarare tvärtom. Vi är alla olika och har olika förmågor och egenskaper, vilket är viktigt att komma ihåg. En positiv inställning hos en lärare motiverar iallafall mig mycket mer än överambitiöshet.
Vad som också bidrar till en god inlärningsmiljö är ömsesidig respekt mellan alla individer. Gymnasiet är den plats där unga får möjligheten att utvecklas och växa som personer och därför är öppenhet och respekt betydelsefullt.
Platsens utseende kan också vara en faktor som bidrar till en gynnsam inlärningsmiljö. Vi som går i Topeliusgymnasiet har haft turen att vistas i nyrenoverade utrymmen med välvald inredning. Det är långt ifrån alla skolor som har den ekonomiska möjligheten att förnya både interiör och teknik, vilket är synd. Jag tycker att skolmiljöns utseende borde prioriteras mer än den gör, om inte för annat så för att höja trivselfaktorn.
När det kommer till könen behövs det någon mån av särbehandling, till viss del. Jag vet att de flesta skulle vilja påstå annat, men rent biologiskt så skiljer vi oss åt. Det flesta kvinnor kommer i sitt liv att bli gravida, mödrar, och inte minst kommer de att behöva mamma-ledigt, men de kommer också att behöva eventuell ekonomiskt stöd i fall att de är ensamstående eller arbetslösa. Speciellt eftersom alla graviditeter inte är alltid planerade, och som arbetsgivare måste man kunna ge den ledighet man behöver. Om vi i samhället skulle överge systemet… lämnar ett rätt så bökigt samhälle kvar. Inte kan vi ju sparka alla gravida kvinnor heller? De utgör endå en rätt så stor skara av arbetare.
Annars finns det ju flera fall där särbehandling för kvinnor kommer fram också, hon är ju det ’svagare könet’. Men om det kan rättfärdigas i alla situationer är det frågan om – det är lätt att glida från positiv särbehandling till sexism.