Topeliusgymnasiet i Nykarleby
Jag har nu med min filosofigrupp kommit till kapitlet om moralfilosofi. Även denna gång tar jag mig friheten att slänga ur mig några viktiga frågeställningar:
Kan vi nå kunskap i moraliska frågor?
Hur når vi i så fall kunskap i moraliska frågor?
Kan man överhuvudtaget tala om ”moralisk kunskap”?
Vad för slag kunskap är det i så fall?
Nu hoppas jag att alla som känner sig manade att besvara dessa frågor känner sig inspirerade. Själv far jag till Berlin nästa vecka och hoppas att jag kan ta del av intressanta svar när jag kommer hem.
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Nej
Okej, kanske lite för kortfattat. Jag anser att man inte kan ha ”moralisk kunskap”, eftersom det är en sak vi inte kan mäta på, och som det inte finns några alltigenom gemensamma standarder civilisationer emellan. (läs bryter mot Hills kriterier)
Hipp hurra för ett ARGUMENT! Strålande, Kocken!
Om man genom deduktion gör moral till något som är en generell grund för en hel civilisation, blir det antagligen precis som du säger, att vi i moralfrågor på sin höjd kan uppnå endast INSIKT och aldrig KUNSKAP. Men hur blir det nu om vi frånser en systemteori (= ett helt samhälle) och snarare utgår från individen som enhet för moralinnehavare? Om vi tar en brännhet och ugnsfärsk fråga från politiken kan vi ju spekulera i kommunsammanslagningarna, momshöjningen eller varför inte rentav den svenskspråkiga militärutbildningen. Vad anser du (utan att nu ta ställning till partipolitik, som inte hör hemma i dethär forumet) om moralförankringen i dessa fall då, när de nu är inom ramen för olika uppfattningar om hur vi ska ha det i vårt eget land? Kan man inte se moraliskt perspektiv som någon form av kunskap i det fallet?
Nej, jag tycker inte att man kan ha kunskap i moraliska frågor!
Jag kommer ihåg att jag har gått denhär diskussionen på en filosofikurs i gymnasiet själv, antagligen i samma klassrum också. Läraren var en annan, och jag var kanske också en annorlunda person då. Goda diskussioner och ännu bättre essäer blev det i alla fall, men ju längre tiden går, desto mera insiktsfull blir jag över att mina absoluta svar kanske inte träffade någon sanning trots en stenhård övertygelse.
I en spontan spekulationskedja känner jag mig tvungen att återgå till ursprungsproblemet i en tidigare kommentar: vad är KUNSKAP? Jag är medveten om att arfarenhet kan vara gränssättande om man utgår från en viss ordning rutinmässigt, så jag hoppas att någon nu kan argumentera för att man först ska reda ut vad moral är, och sedan se den i ett kunskapsperspektiv.
För att spinna vidare på kunskapsteori, är det intressant att hänvisa till Descartes. Hans tvivel på den sinnliga erfarenheten kastar skugga över generaliserande och deduktiv kunskap. Om man väljer att tackla moral från Nietzsches kritiska linje där han påpekar moralens förankring I det kulturella och religiösa, skulle jag vilja påstå att moralisk kunskap är någon form av objektiv förmåga att se andras agerande utan att väga det utgående från sina egna etiska värderingar. Då tar sig den ”moraliska kunskapen” någon typ av empatisk form, men likväl blir det rentav farligt att höja sig till en position där man anser sig kunna jämföra andras moraluppfattning.
Om man ser moralen som en grundpelare för ens agerande, måste den ju färga all kunskap vi besitter, vare sig vi vill godkänna det eller inte. Moralen kanske då går att beskriva som grundlagen i vårt juridiska system. Visst blir det då svårt att se hur man kan ha moralisk kunskap, eftersom den deduktiva process som vi genomgått från att skapa kunskap av ”rådata” grundas helt och hållet på moralen, vad vi anser att är ”rätt och fel”, ”gott och ont” eller ”acceptabelt och oacceptabelt”.
Det går hursomhelst inte att förneka att moralen i sig själv är kunskap, som vi till viss del fått till oss i uppfostran och kulturell förnimmelse, utan att vi egentligen haft en chans att kritisera den. Ett exempel här kan vara den tidigaste moralfasen där vi gör saker piktmässigt för att undvika bestraffningar snarare är för att vi skulle göra dem av god vilja. Väldigt generaliserat: det var inte OK att blåsa bubblor i glaset genom sugröret – varför vet jag inte, för jag klottade inte; men likväl förbjöds det. Idag är jag snabb att påpeka samma förbud åt min syterson, fastän jag inte vet varifrån ”seden” kommer och lillkillen inte har en chans att ifrågasätta mig.
Ja, jag tror att vi kan uppnå moralisk kunskap, men att vi måste förhålla oss kritiskt till den eftersom den färgas av vår egen moraluppfattning. Kunskapen kan i detta fall inte vara instrumentell, eftersom det antagligen strider mot vår egen moraluppfattning att försöka tillämpa den för att nå mervärde i och med att vi då måste höja oss över kritiken i vår objektivitet, vilket i sin axiomatiska koppling till vår egen moral är omöjligt i sig.
Min spontana reaktion: Vad pratar du om? Vad är moralisk kunskap? Inte finns det sånt.
Nej. Vi kan inte nå kunskap i moraliska frågor eftersom det inte finns något som moralisk kunskap.
Moral – ett beteende hos en person att följa de etiska normerna, att följa god sed. Kan också betyda förståelsen inför vad som är rätt och fel. Med moral kan också avses regler och principer för handling som människor anser att det är deras plikt att leva efter. (källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Moral)
Förståelsen inför vad som är rätt och fel. Rätt och fel, goda seder, traditioner och normer är olika för alla. Vi kan lära oss om olika normer och uppfattningar men det skulle jag inte våga kalla kunskap. I så fall ytterst skör och bräcklig kunskap som man inte riktigt kan förlita sig på.
Det verkar som om vi har en väldigt lika uppfattning, men vad menar du då men att vi kan lära oss något som man ändå inte kan kalla för kunskap? Är substansen av den inlärningen, som du beskriver som skör och bräcklig, någon form av subjektiv insikt som inte kan klassas som kunskap? Min avsikt är inte att provocera av princip, men resonemanget är så intressant och nära det som jag själv upplever. Jag har svårt att klä det i ord och beskriva, så kanske du kan vidareutveckla?
Nej, jag tror inte an kan uppnå kunskap inom moraliska frågor. Moraliska frågor som Kia säger är ens egna åsikt och kan därför inte heller ha något rätt eller fel.
Som Ksenia säger kan vi uppnå en förståelse om vad som i olika kulturer anses vara rätt eller fel, men jag vet faktiskt inte om ja heller vågar direkt kalla det kunskap och där kommer det in på hur man definierar kunskapen. Var går gränsen?
Även om det vore kunskap vet jag inte om man egentligen kan använda den kunskapen på samma sätt som vi annars använder oss av den allmänna formen av kunskap.