Väldigt många människor är skrivande varelser idag. Internet ger möjlighet till precis alla att dagligen skriva något offentligt, och detta ger upphov till en aktivt skrivande värld. Ett av mina största intressen är att läsa genom mitt nyhetsflöde på facebook. Där finns en hel del stoff att studera. Det finns många saker att ta fasta på, men jag skall endast nämna en intressant upptäckt från min forskning.
En stor del av mina vänner (jag ljuger inte, oroväckande många) skriver alltid sina statusuppdateringar i tidsformen passiv.
Det är fruktansvärt irriterande. På grund av min geografiska position är majoriteten av inläggen även skrivna på dialekt, men det stör mig däremot inte alls (tvärtom, det är oftast charmigt).
Men alla dessa passiver används dessutom fel ofta. Statusuppdateringarna innehåller alltför frekvent även väldigt sällan skiljetecken, vilket gör läsningen besvärlig och ful. För att visa hur irriterande denna form av skrivande är har jag konstruerat ihop en exempelstatus i stil med de som jag läser varje dag.
Exempelstatus: Idag har man varit ute och fiskat men man fick åka hem igen utan fisk men man är nog nöjd ändå
Jag kan ha fel, men jag har uppfattat facebooks syfte med statusuppdateringarna som ett sätt att berätta vad du gör eller har gjort.
Skulle det inte vara på sin plats att skriva i nutid eller dåtid och i rollen som ”jag” då?
Man stör sig på småsaker när man inte har annat att störa sig på kan man ju härmed konstatera.
Jonas Forsbacka
Facebook
Instagram
Skolans Hemsida
Jo du Jonas – SUCK för den så kallade ”man-sjukan” och än värre att verkligen skriva i passiv, alltså ”det skrivs”, ”det metades”, det sades” när det i själva verket är jag som skirver, metar och sade.
Irriterande är fenomenet säkert i statusar (mina åldersstigna vänner gör faktiskt inte sådant i nämnvärd utsträckning på FB) men riktigt jobbigt är det när folk skriver seriösare texter såsom essäer, insändare etc. och fortfarande döljer sig själva bakom ”man” och passivformer. Den definitiva sotdöden lider texter som inte innehåller annat subjekt än ”man” och där ”man” kan syfta på 25 olika referenter.
Allt det här vet du att jag tjatar om i mitt klassrum. Riktigt bra att irritationen sprider sig. På så sätt skapar vi aktiva, färgglada och modiga skribenter som varken är lata eller fega.
Jodå. Jag har nog hört tjatet. Och det är antagligen i modersmålsklassrummet jag har fått min första inblick i passivskriften (vilket är hur bra som helst).
Man drar helt enkelt för många under samma kam med det passiva skrivandet.