Topeliorden

Erica Neuman, förstaårsstuderande på Topeliusgymnasiet, vann andra plats i Vasa universitets skrivtävling Jag och Norden. Skrivtävlingen ordnades i samband med nordiska veckan 20-24.3 och för gymnasieelever i Österbotten. TG publicerar Neumans bidrag, de övriga bildragen kan läsas här.

Skam, steget mot ett starkare Norden

Jag snubblar över ett mycket välgjort gifset på Tumblr, färgerna är vackra och personerna på bilderna likaså, dock är deras identitet okänd för mig. Texten underst är skriven på norska och jag höjer förvånat på ögonbrynen. Nyfiket kollar jag hur personen länkat sin edit och finner ordet Skam först. Snabbt skriver jag in det korta ordet på Google och hamnar på NRKs webbsida. När jag trycker på play och en pojkröst börjar tala på norska är jag som trollbunden framför skärmen.

”Alla pratar om Skam!” skriver Anna Maria Gustafsson i sitt blogginlägg Hva skjer? som publicerades 16.1.2017 på hemsidan för Institutet för de inhemska språken. Jag håller med hennes påstående och har själv varit med om att människor runtom mig diskuterat dundersuccén som tagit världen med storm. Serien handlar om norska ungdomar i en gymnasieskola som heter Nissen och som existerar på riktigt. Varje säsong fokuserar på en enskild individ och vi får följa med hur livet ser ut från deras synvinkel.

Serien har setts på många håll i världen och även på Tumblr stöter jag på engelskspråkiga bloggare som är överförtjusta i internetserien. Att en norsk serie kan klara sig så bra utomlands är fantastiskt och har med all sannolikhet med den höga igenkänningsfaktorn att göra. Åtminstone jag känner igen mig redan under de första fem minuterna, när Ingrid och hennes gäng passerar Eva, som sitter tillsammans med Jonas. Blickarna som utbyts mellan flickorna innehåller många olika känslor, som jag kan uppfatta trots att de inte yttrar ett enda ord. Det är en av de många saker som skådespelarna i Skam lyckas få till, att kunna berätta en historia med hjälp av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Serien tar även upp viktiga ämnen som våldtäkt, feminism, förbjuden kärlek, vänskapsrelationer och att vara osäker på sin sexualitet. Olika folkgrupper är dessutom representerade och gör att serien blir mer trovärdig. Sana är till exempel muslim och hon har blivit en mycket omtyckt karaktär som många ser upp till, tack vara hennes coola attityd och hennes förmåga att finnas där för sina vänner.

Att så många människor runtom i världen fastnat för Skam tror jag även beror på att serien är extremt välgjord. Med hjälp av olika kameravinklar, dramatisk musik som oftast berätter något om vad som händer eller hur karaktärerna känner sig, olika sorters ljus, fantastiskt talangfulla skådespelare och den inte så omtyckta cliffhangern i slutet av nästen varje avsnitt, lyckas skaparna bakom succén göra en beroende.

Språket har en vikrig betydelse och ger serien lite extra krydda. ”Norska är ett underbart språk” tycker Gustafsson och det håller jag med om. Olika dialekter syns också i avsnitten och det påminner lite om hur det ser ut i Svenskfinland, med olika sorters uttal.

I Oscar Studenys blogginlägg SKAM – träna norska med ungdomsserie från 11.12.2016 på Våga vara pluggis hemsida påpekas att Eva Mohn, den första säsongens huvudperson sticker ut med sin dialekt. Eva kommer inte från Oslo som många av de andra karaktärerna, utan från Bergen och det hörs i hennes uttal av till exempel ”ikke” och ”hva” som blir ”kva”.

Jag känner igen mig i det Gustafsson säger om att hon tar in alla nya ord och uttryck och i hemlighet önskar att hon själv kunde prata flytande norska. Min vokabulär har själv växt och uttryck som ”drittsekk” och ”kødder du med mig?” har letat sig in i mitt talspråk. Det känns som om de nordiska språken är lite bortglömda bredvid resten av världsspråken, en liten fläck på kartan som sällan får vara med när det handlar om viktiga saker. Tack vare Skam har det norska språket fått sin röst hörd och världen har insett att det finns potential där uppe i Norden.

Förutom att få det norska språket och kulturen att synas i världen, har Skam även lyckats förena de nordiska länderna, vilket också Gustafsson påpekar. Att serien utspelar sig i Norge gör att språket ligger närmare mitt eget än till exempel engelska, vilket i sin tur gör att jag känner igen mig mer i karaktärerna och deras liv. Det här tror jag är fallet för de flesta nordiska människor som ivrigt följer med Skam. Serien är definitivt ett diskussionsämne och åtminstone jag har fått nya vänner på internet, tack vare vårt gemensamma intresse för Skam.

Norska ungdomar har även, liksom språket och kulturen, fått synas i folkskaran tack vare fenomenet vi kallar Skam. Jag tror det är viktigt för alla ungdomar att få känna sig representerade, att få prata sitt modersmål och att få vara precis som de är. Skam visar att allt inte måste gå på engelska för att lyckas och för att bli omtyckt. Jag vet att jag så småningom skulle upptäckt Skam utan Tumblrs hjälp, men jag kan iallafall tacka plattformen för att ha introducerat mig till något av det bästa som 2016 har gett oss.