Topeliorden

Också Topeliusgymnasiet firade svenska dagen efter fredagens lunchrast. Pensionerade lektorn i historia och samhällslära Ulf Sourander höll festtalet Tänk positivt. Sourander är en aktiv politisk kraft i Svenska folkpartiet och andra viktiga organ för det svenska i Finland. Topeliusgymnasiet tackar för Uffes medverkan och önskar alla bloggläsaren en trevlig svensk dag genom att publicera festtalet.

Ulf Sourander, pensionerad lektor i historia och samhällslära.

Tack för inbjudan. Som ni säkert alla vet så är Svenska dagen finlandssvenskarnas egen dag. En dag som skall ses som en symbol för vår rätt att tala svenska i Finland. Samtidigt är den också en nationell festdag då det tvåspråkiga Finland hyllas. I år hålls en stor Svenska dagen-fest i Kotka med minister Anne Berner som huvudtalare.

Att få hålla ett tal i denna historiska byggnad är speciellt. Här har ofta hållits tal av bemärkta personer just på svenska dagen. Själv uppträdde jag här första gången 1959 då skådespelaren, regissören och bokhandlaren Josef Herler uppförde Swedenhjelm-stycket med seminarister, män som skulle bli lärare. Kvinnor fick sin utbildning i Ekenäs. Jag var nio år och sjöng stycket Tjudi Frudi av Elvis Presley tillsammans med min kompis Kjell Övergård. Uppträdandet var en liten överraskning och uppskattades (men det var en parentes).

Även år 1918 hölls det här i salen en svenska dagen-fest. Salen var då proppfull och seminarierektor K.J. Hagfors höll festtalet. Han pratade om försoning och kampen för frihet och rätt. Orsaken var att Seminariet under året 1918 varit ett fängelse för främst ryska krigsfångar i samband med det finska inbördeskriget. Området var tänkt för 5000 fångar, men här inkvarterades 1500 fångar och i detta rum fanns britsar i upp till sju våningar med mycket smala gångar. Hela seminariet omgavs med taggtråd. Händelsen var en tragisk upplevelse för Nykarleby. Så festen var viktig och avslutades med modersmålets sång. Dethär var alltså för nästan hundra år sedan.

En lite rolig detalj för oss i dag var, att i samband med festen upptogs en frivillig kollekt till förmån för Svenska kulturfonden. En fond som i dag har en förmögenhet på över en miljard euro. Vårt gymnasium har fått bra utdelning av dessa kulturfondspengar och inte utan orsak. Topeliusgymnasiet är, enligt min åsikt, stadens viktigaste kulturhärd; en skola som är väldigt viktig för bildningen och allmänbildningen i Nykarleby. Nyligen läste vi att två elever i vårt gymnasium erhållit silver- och bronsplacering i Svenska kulturfondens och Svenska modersmålsföreningens bloggtävling Argh. Grattis!

Med tanke på svenska dagen och oss finlandssvenskar tycker jag att vi har en bra och stark ställning i dagens Finland. Svenskheten och tvåspråkigheten i Finland lever starkt vidare och vi finlandssvenskar mår bra, egentligen mår vi bättre är finländare överlag. Markku Hyyppä, docent och läkare vid Helsingfors universitet, skrev år 2009 i en uppmärksammad artikel att finlandssvenskarna är en minoritet, som mår bättre och lever längre. Han säger att orsaken är ”kustfolksfenomenet” dvs. att det beror på vår sociala aktivitet, vår mångsidiga kulturaktivitet, vårt deltagande i frivilligorganisationer och vår samhörighetskänsla. Finlandssvenskarna deltar livligt i föreningar, sporter, sjunger i körer och är aktiva i hobbycirklar. Tidigare statsminister Paavo Lipponen omnämnde oss också i ett tal som världens mest bortskämda minoritet och hänvisade till en undersökning gjord av tidningen New York Times.

Men det har inte alltid varit så bra. Som exempel kan nämnas 1920-talet då Äktfinskhetsrörelsen var stark i landet och kravet på ett enspråkigt Finland var starkt. På den tiden var finlandssvenskarna mycket inflytelserika i landets politiska och ekonomiska liv. Svenska folkpartiet hade starkt inflytande. I den finska diplomatkåren och officerskåren var majoriteten svenskspråkiga och Helsingfors universitet var helt svenskt. Det finska näringslivet leddes till stor del av finlandssvenska familjer. Det sades att tolv finlandssvenska familjer kontrollerade Finlands näringsliv.

Ett av de konkreta målen för finskhetsrörelsen var att förfinska Helsingfors universitet. Den finska studentrörelsen leddes då av Föreningen Akateeminen Karjalanseura och den var mycket aktiv. Det betydde att speciellt på svenska dagen var det alltid oroligt och ibland rätt våldsamt. Glåpord kastades efter svenskar, svenskadagen-märken slets bort från överrockar, man tjärade över svenska gatuskyltar och liknande. Bland studenterna förekom ofta slagsmål. Som en detalj kan jag berätta att min far var då ordförande för Vasa Nation vid Helsingfors universitet och han fick två gånger på käften av Urho Kaleva Kekkonen, sedermera president i Finland. En gång bara för att han vann Kekkonen i en höjdhoppstävling.  Så det var rätt tufft.

Men det lugnade ner sig då Helsingfors universitet förfinskades 1937. Likväl bibehölls ett tjugotal svenska professurer och rätten att tentera på svenska bestod. Det finska Vinterkriget mot Ryssland hade också en försonande effekt.

Finlandssvenskarna i dagens Finland utgör ca 295.000  personer och  ökar i antal. Sedan år 2005 har vi ökat med ca 1000 personer. Mest finlandssvenskar finns det i Helsingfors, Esbo och Raseborg, men Österbotten är den regionen där svenska språket är starkast och befolkningen starkt enad. I dag finns det inte mera enspråkiga kommuner på fastlandet, men det finns 31 kommuner som är tvåspråkiga. Endast på Åland finns helt svenskspråkiga kommuner.

När det gäller våra språkliga rättigheter så finns det sagt i vår språklag från 2004, att både statliga och kommunala myndigheter skall trygga rätten att använda det egna språket gentemot myndigheter. Det betyder bl.a. att nödcentralen, polisen, och skattebyrån samt andra offentliga organ skall ge service på svenska. Men tyvärr har det under de senaste åren hörts många klagomål om misstag som skett för att språkservicen inte fungerar.

Personer som kan ge service på svenska minskar på grund av olika orsaker. En orsak är den finska befolkningens minskade intresse för det svenska språket. Enligt många finlandssvenska auktoriteter lever vi just nu i tider med en snålblåst finns mot det svenska.  T.ex. när det gäller skolsvenskan gjorde tankesmedjan Magma nyligen en undersökning, som visade att en majoritet av det finska folket motsätter sig obligatorisk svenska i grundskolan. Det har gjorts medborgarinitiativ till riksdagen angående den s.k. pakkoruotsin.  Vi har bl.a. en organisation, Finskhetsförbundet, och också två politiska ungdomsförbund till större partier, som jobbar aktivt mot svenskheten.

Officiellt är deras budskap att en frivillig svenska i skolorna leder till en bättre framtid för det svenska språket och att intresset för språket skulle öka. Men det är tyvärr inte så i praktiken.  Ett bra exempel på det är studentskrivningarna. För ett antal år sedan slopades den obligatoriska svenskan i studentskrivningarna och resultatet var att efter några år sjönk antalet skribenter som valde svenska med 50% .

Så åtminstone jag motsätter mig förändringar för det svenska språket i våra grundskolor.

En annan viktig fråga i dagens Svenskfinland är hur tvåspråkigheten skall utformas i våra högskolor. I dagens Svenskfinland har vi helt svenska högskolor i form av Åbo Akademi, Svenska Handelshögskolan, Novia och Arcada. Det finns tankar på tvåspråkiga yrkeshögskolor och t.ex. här i Österbotten funderar man på en enda tvåspråkig yrkeshögskola i Vasa. Frågan är då, vill man som ung finlandssvensk studera i en helt svensk miljö eller i en tvåspråkig studiemiljö där majoritetsspråket finska dominerar? Frågan är enligt min mening svår och bra är det om ni har en åsikt i frågan. När det gäller Åbo Akademi eller Svenska Handelshögskolan tror jag inte att det på länge blir förändringar. En annan tanke är att alla svenska yrkeshögskolor i Svenskfinland skall slås ihop och då försvinner en helt österbottnisk skola.  Så utmaningar finns det och på grund av det sämre ekonomiska läget kommer förändringar att ske. Hur och när det händer återstår att se. Språkkunskaper är hursomhelst alltid en tillgång! Så satsa även på det finska språket, lär er det och helst skall ni också tycka om språket, om ni nu inte redan gör det.

Jag skall avsluta med det positiva. Trots att den finskspråkiga majoritetsbefolkningen vill ha en frivillig svenska har flertalet av befolkningen överlag en positiv bild av det svenska i Finland och vill ha ett tvåspråkigt Finland. De stora partierna är tvåspråkiga förutom Sannfinländarna. De svenskspråkiga institutionerna Borgå Stift, Nylands Brigad, Åbo Akademi har en stark ställning och är inte hotade. Svenskspråkiga högskolor, gymnasier och yrkesläroanstalter kommer att finnas även framöver, i dag finns det 12.000 elever på andra stadiet. Det finns 350 svenska grundskolor och intresset bland finskspråkiga föräldrar att sätta sina barn i svenska skolor ökar konstant. Det finns ett starkt finlandssvenskt kultur- och idrottsliv. Svenska Teatern, med föreställningar som bl.a. Mamma Mia, och andra teatrar lockar en stor finsk publik.

Så det ser som helhet bra ut. Enligt färsk statistik kommer antalet finlandssvenskar år 2035 att ha ökat till 303 100. Tänk positivt. Tack för ordet – trevlig svenska dagen till er alla.