Topeliorden

Om nio dagar är jag 18.

Jag borde känna mig taggad till tusen, jag borde planera världens megabailu och jag borde säga att äntligen, äntligen är jag ett steg närmare ett självständigt liv, utan föräldrar som flåsar mig i nacken. Och visst är jag glad, men jag är samtidigt lite osäker på vad jag känner inför att bli en myndig människa.
Här är en lista för att summera ihop lite av det som kommer att förändras i mitt liv som myndig:

1. Jag får rösta
2. Jag får gå på krogen
3. Jag får köra bil
4. Mina föräldrar behöver inte längre försörja mig (men snälla, fortsätt med det)
5. Jag får köpa alkoholhaltigadrycker och tobak
6. Jag får gifta mig
7. Jag får vara givare av ägg
8. Jag är ansvarig för min egen ekonomi
9. Jag kan dömas till fängelse

Okej, jag är mestadels överlycklig över att fylla 18 och över alla de positiva sakerna det för med sig. Men den andra delen är lite mer tveksam. Jag trivs nämligen helt fantastiskt bra i min tillvaro just nu, som 17-åring. Jag behöver bara tänka på mig själv och vad JAG vill, jag får umgås med fina vänner varenda dag, jag har föräldrar som försörjer mig och jag behöver inte ta mycket ansvar. Dessutom får jag skylla alla oansvariga beslut jag tar och alla dumma saker jag gör på att jag ju bara är 17 år. Jag inser att allt detta inte kommer att ändras från första stund jag blir 18, men att bli myndig påminner mig om hur mycket mera allvarligt livet kommer att bli. Jag kommer aldrig mer att vara så fri och bekymmerslös som jag är nu. 

Jag är redo att bli 18, men vuxen måste jag väl inte bli?