Topeliorden

Idag började jag fundera på skillnader i uppförande hos olika nationaliteter. Eftersom alla mina bra historier börjar med: ”När jag var i Mexico…” så tänker jag börja även denna på samma sätt.
När jag var i Mexico slogs jag av en artighet jag aldrig tidigare skådat, speciellt bland männen. Alla dörrar hölls öppna för mig, jag fick alltid gå före i kön, damerna blev alltid uppassade. Om jag av misstag tappade något skulle den närmaste killen sträcka sig direkt efter föremålet och ge det till mig. En gång satt jag i klassrummet när jag tappade min linjal. Direkt den slog till golvet var jag på väg ner efter den. Min klasskamrat var snabbare än mig och utropade: ” Vänta Heidi, jag tar upp den åt dig”. Min första reaktion, efter att ha tackat honom, var att tycka att det verkade onödigt. Det var liksom bara min linjal som fallit ner rakt under mig. Men med lite eftertanke kom jag fram till att han bara ville vara artig. Alla kvinnor behandlades som prinsessor där. Det är klart jag njöt av det. Däremot slogs jag också av att i jämförelse med mina kära mexikanare kan de finländska männen lätt uppfattas som oförskämda. Kanske inte för finländska damer som inte upplevt annat men för en som blivit uppassad i ett år måste jag säga att jag saknar det. Det mest beklämmande är att artighet i vissa fall kan tolkas som flörtande. Detta ger upphov till helt felaktiga vibbar.

Det är klart att kulturen gör en viss skillnad. Det är allmänt känt att latinskt folk är mycket utåtriktat medan nordbor ofta ses som aningen introverta. Ibland kan jag tyvärr dock tycka att skillnaden i artighet är lite för stor.

Jag tänkte också dra historien om nysande. Att nysa i Mexico är inte som att nysa i Finland. Efter att ha nyst i Mexico hörs en kör som säger ”salud”, vilket betyder hälsa. Jag blev nästan besvärad varenda gång jag behövde nysa för jag visste att det inte skulle undgå någon och att alla skulle önska mig hälsa. När jag sedan kom tillbaka till det finländska klassrummet och blev tvungen att nysa var det ingen som uppmärksammade mig det minsta. Den svenska översättningen för salud är prosit. Det är också en artighetsfras. Det är så sällan som någon sagt prosit åt mig och när det väl hänt har det legat en viss skämtsam ton i den människans röst. Det var först för några månader sedan jag lärde mig att man faktiskt brukar säga tack efter att någon sagt prosit. Vi finländare har något att lära.