Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Okategoriserade

Respekt för strykjärn?

12 Nov , 2013, 19.21 rebeccaholmgard

 

Jag har en historia som jag nu som då brukar tänka tillbaka på. Historien handlar om mig och en vanlig händelse som jag relaterade till någonting mycket större. Jag gick in på en djupare nivå.

För ett bra tag sedan en morgon när jag hade bestämt mig för att ta på mig min blå skjorta så tänkte jag att jag skulle vara riktigt duktig och stryka den. Den var trots allt rätt skrynklig. Jag tog fram strykbrädan och strykjärnet och började stryka skjortan när järnet var varmt.

Den dagen blev olyckligtvis dagen då Rebecca fick veta exakt hur varmt ett strykjärn kan bli. Jag lyckades bränna mig rejält på det heta järnet. Dum som jag var vid det tillfället så fortsatte jag att styrka skjortan utan att tänka på att kyla ner mitt finger som fått smaka på hettan. Det fick jag ångra bittert på första lektionen i skolan. Då värkte fingret så mycket att jag bokstavligen svettades av smärtan. Det blev inte många matteuppgifter räknade den lektionen eftersom jag tvingades att kyla ner fingret på alla möjliga sätt för att slippa smärtan. Jag gjorde ett försök med att skriva med vänsterhand, men det gick som det gick, dvs. inget vidare. Efter lektionen fick jag springa hem efter is och plåster.

Och vad vill jag komma fram till med detta? Att du ska ha stor respekt för strykjärn och vara försiktig när du använder dem? Kanske det också, men det var genom denna upplevelse jag lärde mig att relatera till något på en djupare nivå. I det här fallet tänkte jag främst på livet. Vi lär oss att ha respekt för livet. Det är trots allt den vackraste gåva vi har fått. Men bara för att vi har respekt för livet innebär det inte att vi inte skall leva det eller vara rädda för att leva våra liv. Jag kommer att använda strykjärnet igen, helt säkert. Nästa gång är jag dock antagligen lite mer försiktig. Jag ger dock inte upp bara för att det gick fel en gång. Nej, jag lärde mig av mitt misstag och försöker igen. Så borde vi tänka i livet också. På livets väg får vi sår hur vi än försöker undvika det. Utmaningen är att ta sig igenom det svåra i livet och fortsätta se framåt mot det ljusa. Det är inte lätt och det kan ta tid, men det ska gå!

2 kommentarer

  1. Heidi skriver:

    Jag gillar din inställning. Det är inte många i din (vår) ålder som tolkar saker som sker under livets gång på ett djupare plan. Jag gillar livets metaforer. Fortsätt med ditt tänk 🙂

    • Rebecca skriver:

      Jag håller helt med dig, Heidi! Det finns så mycket intressant runt om kring oss som vi för det mesta bara förbiser. Livets metaforer är underbara att fundera på ibland. Tack för din kommentar!

Kommenteringen är stängd.