Topeliorden

Damen låste vänligt upp dörren åt mig och förklarade med en kort mening på finska åt vilket håll jag skulle gå för att hitta tillbaka till den guidade gruppen. Hon beklagade sig över sina otillräckliga kunskaper i svenska, ”på Svenska dagen dessutom”. Jag skulle precis öppna munnen för att förklara att jag nog förstår finska, tacka så mycket för hjälpen och samtidigt redogöra för mina något bristfälliga men ändå användbara kunskaper i finska, men hann inte längre än till ”kiitos”, innan hon var borta.

Jag har spenderat denna onsdag på studiebesök i Hufvudstaden. Det faktum att det är Svenska dagen måste jag erkänna att inte har påverkat min attityd nämnvärt. Den största skillnaden har varit att andra människor har påpekat dagen när de stolt berättat om möjligheten att studera på svenska. Jag hade verkligen inte väntat mig att få höra en okänd finskspråkig påpeka svenskheten i Sibeliusakademins korridorer. Det känns ju bra att någon faktiskt bryr sig. Största uppmärksamheten jag har stått till tjänst med är att jag eventuellt har sträckt på mig lite mera och varit extra stolt över att vara finlandssvensk. Kanske det är hela grejen med den här dagen, mera behöver vi inte kräva.

Å andra sidan. Upp rörande sär skrivning. Skärpning.

Jag citerar den hjälpsamma damen ikorridoren: ”På Svenska dagen dessutom!”