Abiturienten blev förkyld.
Jag skriver studentprov om en vecka, så jag tar för givet att ni förstår innebörden av en förkylning, trots att min modersmålslärare försöker få mig att förstå att mina läsare inte automatiskt förstår mina tankar.
Detta är det enda jag har kunnat prestera, textmässigt, på flera veckor. Jag ber om ursäkt för det, jag vet att meningen ovan inte är av speciellt kvalitativt värde. Jag tror jag behöver ett miljöombyte, eller en depression (knock on wood). Det är lustigt hur bekväm (LAT) jag blir, när allt är precis som det ska vara (observera; inte bör).
Hejaheja. ”Du blir aldrig färdig och det är som det skall” för att citera Tranströmer. Härligt att läsa att en rätt central insikt om skrivandets mysterier sjunkit in. Medvetenheten i sig viktig, självinsikt och ett inre lugn likaså. Din text andas allt det. Rakt på nu bara!