Topeliorden

Vi har under den gångna veckan haft besök av 10 studernde från Seinäjoen lukio. Detta är ett samarbete mellan våra skolor som pågått några år. Veckan före befann sig 11 av våra studerande i Seinäjoki. Avsikten med detta utbyte är att stärka finskan i vår skola och att stärka svenskan i deras skola och för att öppna upp dessa båda kulturvärldar för ungdomarna. Ungdomarna bor i familjer under en veckas tid. En intressant reflektion som jag gjort under de år detta samarbete pågått är att ingen av ungdomarna från Seinäjoki har tidigare gjort ett besök till Nykarleby.

Den stora skillnaden mellan våra gymnasier är att vår skola har ca 120 studerande och deras skola har över 800 studerande. Ni kan bara föreställa er den ömsesidiga chocken. Storskaligheten som konfronteras med småskaligheten. Båda har sina fördelar och nackdelar, men i dessa tider av samhällsförändring betonas allt mera storskalighetens fördelar, styrd av ekonomiska aspekter, där man betonar att storskaligheten ger en kvalitetsgaranti.

I fredags när ungdomarna tog farväl av varandra efter två veckors intensivt umgänge var det väldigt känsloladdat. De hade hittat varandra, de hade med all sannolikhet hittat vänner för livet och det finns alltid en stark känsla av vemod i uppbrottet.

Jag tog mig friheten att fråga  ungdomarna från Seinäjoki hur det hade upplevt vår skola. Alla av dem hade stortrivt i vår lilla skola. De ansåg att allting var så trivsamt och familjärt. Alla lärare uppmärksammade dem, log åt dem, engagerade sig i dem och i våra egna studeraden på ett sätt som de inte vara vana vid. Finns det månne en styrka i småskaligheten sett ur denna aspekt? Finns det en kvalitetsgaranti i småskaligheten som bygger på det personliga mötet mellan läraren och studeranden? 

Under veckan i skolan fick ungdomarna från Seinäjoki delta i ett intervjutillfälle på Bio Scala med regissör Johan Fagerudd och skådespelare Boris Bränn. Veckan före hade vi med hela skolan sett ”Orgelbyggaren” på Vasa teater. De fick dessutom ta del av våra pojkars och flickors semifinaler i gymnasieskolorna innebandy. Båda våra lag gick till finalturneringen.

När jag kom till Stjärnhallen för att se en av matcherna så stod två flickor från Seinäjoki utanför hallen och tog foton av varandra i olika ställningar och jag frågade vad de gjorde. De svarade: ”Nautitaan Uudestakaarlepyystä”!

Stefan Kula