Topeliorden

Idag besökte herr president, Sauli Niinistö vår skola.

Nej jag ljuger. (Det för att locka till mig flera läsare, ni vet, som tidningar och kvällspressen gör genom deras överdramatiska och uppblåsta rubriker. Läsare). Det var nog inte presidenten ändå. Det var justitieministern och politikern Anna-Maja Henriksson som diskuterade om sitt ämbete, politik och möjligheterna att påverka vårt samhälle med oss elever.

För att försköna stämningen i rummet kan jag påstå att det näst intill flödade över av entusiasm och intresse angående ämnet bland oss studeranden, men så var nog inte fallet. Däremot var det en lugn och sansad Henriksson som mycket vältaligt framställde politik och samhälle på ett vardagligt plan. Pratet kring samhällelig påverkan framställd på vårt egna språk, tempererad i rumstemperatur (om jag vågar mig på ett försök till en slags metaforisk beskrivning av nivån som framlades).

Det är fint när personer (med eller utan auktoritär position) tar sig tid att dela något inom vår skolas väggar. Vi studerar för att bli allmänbildade varelser och därmed behöver vi också insikt och nya infallsvinklar i synen på planeten jorden.

För att försköna resultatet av Anna-Maja Henrikssons besök kan jag delge att vi växte som personer, och plötsligt innehar Topeliusgymnasiet ett vapen i form av politiskt intresserade elever som är redo att slåss för en samhällelig förändring. Men då skulle jag ljuga igen. Däremot kan vi nog alla konstatera, att politik inte nödvändigtvis behöver vara tråkigt, utan det går att ta ner det på en allmän markyta. Diskussion och argumentation.

Tack Anna-Maja Henriksson för ditt besök, vi kanske inte växte som människor, men det var väldigt nyttigt för alla som deltog.

Jonas Forsbacka