Topeliorden

När jag skulle börja gymnasiet var jag tvungen att skaffa mig en ny dator eftersom min gamla inte skulle fungera att skriva studenten på. Min gamla dator var över fem år gammal, kan knappt kallas bärbar och fläkten låter lika mycket som en köksfläkt i ett storkök. Den bärbara dator som jag skaffade har fungerat nästan felfritt i allt från provskrivning till filmtittande och essäskrivning. Jag har varit ägare till min dator i ungefär två år och under denna tid har jag skapat en relation till den.

För ungefär ett år sedan sedan började tre tangenter på min trotjänare krångla. Det gick upp för mig att T, O och Y är tre bokstäver som ofta används i det svenska språket. Jag blev tvungen att föra min dator på service eftersom det blev mycket komplicerat att inte alltid ha tillgång till alla bokstäver i alfabetet. Tangenterna fungerade felfritt när jag fick tillbaka min dator och allting var frid och fröjd. Trodde jag.

I början av finskaprovet som jag skrev på dator slutade tangenterna plötsligt att fungera. Jag hamnade i ett knivigt läge eftersom det inte fanns några extra datorer som jag kunde låna. Jag blev tvungen att skriva provet utan T, O och Y. Min finskalärare kom på den smarta idén att jag kunde byta ut bokstäverna mot siffror och så fick det bli, istället för T, O och Y använde jag 1, 0 och 4. Det tog längre tid att skriva än vanligt, eftersom allt skrivande på dator har byggt upp ett muskelminne var tangenterna sitter. Jag tycker lite synd om min lärare som fick försöka lista ut vad jag hade menat i mitt krypterade språk.

Incidenten med finskaprovet lärde mig att uppskatta alla bokstäver i alfabetet. Utan T, O och Y blir det både komplicerat att skriva och att läsa. När jag nämnde mitt problem åt en vän sa hen att det lät som ett i-landsproblem, och det stämmer. Mitt problem var ett i-landsproblem men det betyder inte att det inte var jobbigt.

Det var dock bra att mina tangenter slutade att fungera under ett vanligt finskaprov och inte under studentskrivningarna. I studentskrivningarna finns det inte utrymme för att någon av mina tangenter inte ska fungera och det gör mig lite rädd. Tekniken spelar en stor roll i studentskrivningarna och tekniken måste fungera felfritt. Det är större chans att något ska gå snett på dator än med papper och penna. Det gäller att i tid vänja sig vid de program som används och veta hur de fungerar för när dagen D kommer finns det ingen tid för att lista ut det i skrivsalen. I den digitaliserade västvärlden som jag lever i blir jag mycket beroende av tekniken och alla tangenter på mitt tangentbord.