Topeliorden

Topeliusgymnasiets årliga teaterresa blev i år Gambämark, och jag är så glad att jag fick se den! KAJ – Österbottens älskade lilla pojkband! Jag låter kanske som en 70-årig pensionär när jag säger det här, men de är verkligen duktiga och härliga. Halv åtta hos KAJ som publicerades på Youtube maj 2011 blev min första upplevelse av KAJ. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett den och kan väl nästan hela manuset om jag verkligen försöker. KAJ har varit en del av min uppväxt och det har varit så spännande att se dem gå från det lilla köket någonstans i Vörå, enda upp på scenen på Wasa Teater.

Jag kan faktiskt inte finna något negativt att säga om pjäsen Gambämark, annat än att det är synd att jag inte kan fara och se den igen. Jag har dock lite svårt för musikaler. Allt det där galandet och trallandet som mest tar ut på tiden får mig oftast bara att sucka och gäspa. Men i KAJs låtar så tycker jag faktiskt om historierna som de berättar. De är inte utdragna, har humor och berättar utan att använda alldeles för många onödiga fraser och ord.

Illustration av Gambämarks Gunilla, illustrerad av Moa Mattbäck

Jag måste erkänna att jag blev osäker och skeptisk när jag fick höra att KAJ tagit in 2 andra skådespelare, Jonas Bergqvist och Susanne Marins. Man är ju van med att se KAJ göra nästan allt från rekvisita till musiken. Därför började jag undra vad det här var för folk som inkräktade på det här sättet. Men jag hade fel och jag tvivlar på att det ens skulle ha kunnat bli hälften så bra utan Bergqvist och Marins. De var båda duktiga sångare och skådespelare, även om Marins verkade lite hes just den föreställningen, och jag får än en gång äta upp mina ord.

Förr har jag mest hört Jakob Norrgård sjunga, med Axel Åhman och Kevin Holmström som stått för musiken och kör. Men det var en trevlig upplevelse att få höra både Åhman och Holmström sjunga själva. Visst tror jag att Norrgård är den starkaste i sången av de tre, men jag blev överraskad över att höra Holmström och Åhman sjunga så pass bra! Man har inte fått höra dem sjunga så mycket på ett individuellt plan, och att låta dem stå på egna ben var verkligen ett bra val.

Jag tror att Dehär e min by kommer bli den nya Paavos Barkbrö och Hald Käftan (No dansar vi) den nya Kom Ti Byin. Historien om hur tre små gossar från Vörå kommun tog sig till Wasa Teater och fick slutsålt på så kort tid är något som jag länge kommer komma ihåg. KAJ uppskattas verkligen av alla åldrar och förenar generationerna i Österbotten. Kommande musikaler och pjäser har verkligen en hög ribba att försöka ta sig över.

Tack för en härlig föreställning!