Topeliorden

Meningen med livet är filosofins stora fråga och det som vi strävat efter att få veta i århundraden.  När man ställer den till folk får man ofta dessa svar: familj, Gud, makt. Och om man frågar i Österbotten: “Nå he e jo hade grann Valtran menn, såklart!”

Dessa svar har ju förstås också följt med oss genom tiderna. Hade man ingen familj förr i tiden så hade man ingen som kunde försörja en när man blev gammal. Om man såg Gud som meningen med livet blev man månne pilgrim eller präst och tjänade sin herre tills man slutade sina dagar med bibeln i hand och ett någorlunda rent samvete. De som strävar efter makt i den tid vi nu lever i brukar nöja sig med att kunna kalla sig för VD, men ser vi tillbaka ungefär 2000 år på Alexander den Store så verkade han ju inte vara riktigt nöjd med det ”lilla” han fick. Men bönderna gjorde det iallafall enkelt för sig och bytte ut sin ena finnhäst mot 200 nya som vi trodde skulle smutsa ner mindre.

Men så finns det ju också den där lilla instinkten som både vi djur och människor har, men som vi dock sällan tänker på nu mera – överlevnad! Ända tills för si sådär 150 år sedan var överlevnaden den som var livsviktig för oss, men nu behöver vi knappt tänka på det längre. Anledningen till detta skulle ju kunna vara medicin.

Med dess hjälp har människor blivit starkare och äldre. Vi kan bota enkla förkylningar som förut tog livet av folk och huvudvärken försvinner snabbt med ett enkelt litet piller. Depressioner försvinner med en kapsel om dagen och vi slipper gå till läkaren för magont. Så med hjälp av detta behöver vi inte frukta för vårat liv längre.

Men det kanske är det som är felet. Innan vi hade medicin var att överleva dagen det som spelade mest roll i våra liv; att inte svälta ihjäl, att alltid behöva vara alert för faror och att behöva välja mellan att slåss och att fly i de situationerna. Kanske vi behöver få oroa oss om att överleva ibland när tankarna går överstyr, då vi börjar fundera på själva livet för mycket. Att hitta meningen med livet kan bli rent av deprimerande om man tänker på det för mycket och kan till och med leda till att vissa väljer att avsluta det dyrbaraste de någonsin fått lite tidigare.

Så kanske vi behöver få vara med om lite adrenalinpumpande stunder då och då, kanske förlora en lem eller liknande, bara för att få tänka lite mer på vår överlevnad än på allt som sker runt omkring oss, så att vi inte måste tänka så mycket på det filosofiska. Kanske det är det som är meningen med livet? Att finna just det där som får oss att vilja överleva dagen.