Topeliorden

Onsdagen den 9e November, samma dag som Donald Trump blir vald till USAs kommande president, reste jag och 10 andra elever från Topeliusgymnasiet till Frankrike för att fortsätta vårt elevutbyte med skolan Mongazon i Angers. En vecka senare när jag satt på flygplatsen i Paris och väntade på flyget hem till ett grått Finland kände jag mig annorlunda. Som att jag blivit äldre. Efter en hel vecka med fullspäckat program hade jag inte haft tid att stanna upp och reflektera över allt jag varit med om. Flyget hem var en sorglig historia, för även om hela gruppen nog ville hem, ville vi inte riktigt lämna Frankrike.

Frankrike-gruppen i Chatêau D’Angers

Jag bodde hos den elev som bott hemma hos mig i Januari. I flyget påväg till Frankrike hade jag skakat och borrat ner naglarna i flygplanssätet i ren skräck över att bo hemma hos en nästan helt okänd familj i en vecka. Tänk om de inte tycker om mig? Hur skulle jag tilltala dem? Hur är det egentligen med mitt bordsskick? Jag var jättenervös över hur jag skulle bete mig om jag ska vara ärlig. Inte för att jag anser mig vara ouppfostrad eller så – men jag var rädd att de skulle se mig som en ohyfsad vilding från Finland, som inte kan bete sig som folk.

När jag träffade min värd på tågstationen i Angers kändes det som att det inte gått någon tid alls sen vi sågs, fastän det i själva verket var 10 månader som passerat sen hon bodde hemma hos mig. Från tågstationen var det ungefär 15 minuters körning tills vi kom fram till huset som skulle bli mitt hem den kommande veckan, ett stenhus målat i vitt med en liten bakgård. Inuti huset var det smalt och trångt, men väldigt hemtrevligt. Min värdfamilj bestod av Agathe, hennes tre yngre syskon och hennes föräldrar. Genast jag steg innanför dörren hörde jag glada rop och fötter som kom nerrusande från övrevåningen. Hela familjen verkade vara uppriktigt glada över att ha mig där, så klumpen i magen som jag känt på flyget var nästan helt försvunnen när vi kommit så långt som till middagen.

Utsikt över Angers.

Resten av veckan gick väldigt fort. Jag strosade runt på gatorna i Angers tillsammans med min värd  och hennes vänner, satt på café och drack chai-latte när regnet spillde ner utanför och hörde på om alla gamla slotts historier. En dag tog min nya familj med mig på en roadtrip och jag fick se mont St Michel i Normandie, en otroligt vacker stad som hette Saint-Malo och äta världens godaste Crêpes. Tyvärr har jag glömt vad Crêperiet hette, men det var himlagott.

Att vara på ett utbyte till Angers gav så mycket mera än vad en semester dit skulle ha gjort.  Skulle jag ha varit på semester skulle jag själv fått bestämma vad (och när) jag ska äta, vad jag vill se och isåfall skulle jag ha rest tillsammans med vänner eller familj. Nu var jag helt ensam med mitt modersmål största delen av tiden. Jag kände mig ärligt talat dum mellan varven när jag var bland skrattande fransyskor som tjattrade på franska, och jag tyst fick foga mig till att inte förstå ett endaste ord. Ibland hade min värd planerat ihop program tillsammans med någon av de andra värdarna, och lättnaden att få tala svenska efter en hel dag av engelska och franska är obeskrivlig. Att känna sig förstådd är nog ett av människans grundbehov, missförstå mig inte, jag är väldigt duktig på engelska skulle jag vilja påstå, men jag kan ändå inte spegla min personlighet på engelska, på samma vis som jag kan på svenska. Det känns tryggt att vara åtminstone två som talar samma språk. Det var en så otroligt frustrerande känsla att inte alltid kunna förstå eller bli förstådd. Vi människor söker oss till de som är lika oss, och hade jag hört någon som pratade svenska på gatan i Angers hade jag antagligen greppat tag i hen så hårt jag kunnat och inte förmått mig att sluta prata.

Jag hade dock så otroligt kul under min vecka i Frankrike, och tycker att åtminstone ett utbyte borde vara obligatorisk i gymnasiet. Det finns nog ingenting negativt i att få lära känna nya människor och att få se världen. Möjligtvis att du kommer att vilja se mera.

En film blev också gjord under veckan, enjoy!