Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Erik Östman

Björn i Topeliusgymnasiet

20 Nov , 2016, 11.09 Erik Östman

 

Häromdagen hände något utöver det vanliga, en Björn tog sig in i Topeliusgymnasiet. En man i lila skjorta, vit krage och med ett vänligt leende besökte nämligen vår skola – biskopsvisitation tror jag det mera exakt kallas. Biskopen i fråga var Björn Vikström av Borgå stift, som är aktuell med den omtalade boken “Många Kärlekar” (2016). In genom Ahlbäckssalens portar lufsade han likaså och ställde sig rakryggad framför glatt inkvisitiva studeranden.

 

 

Björn i Topeliusgymansiet 2

FOTO: TOPELIUSGYMNASIET, Biskop Björn Vikström

 

 

Den öppna dialogen mellan biskopen och topelianer tog sig sakligt an samkönade äktenskap, eutanasi , kyrkan i samtiden och frågan om kvinnopräster. Frågor som inte sällan brukar väcka starka reaktioner i vårt samhälle. Likt en björn som rotar i en bikupa tenderar sådana åsiktsutbyten nämligen gå: antingen fås honung eller så skiter det sig fullständigt och nosen blir uppsvälld av stick. Trots åsiktskillnader kom människor ihåg att det är idéer istället för personer som strider – precis som det borde vara. Vilket ledde till en allmänt givande diskussion som främjande förståelse mellan olika innehavare av åsikter. Personligen skiljde nog sig biskopens och mina värderingar på flera plan, likväl respekterar jag honom stort för att han ärligt och ödmjukt framförde sina åsikter utan att brumma.

Fastän vissa kanske upplevde att biskopen tassade runt bestämda svar så prisar jag Vikström för de han gav. Samtidigt som jag inser hur otacksamt Vikströms ämbete måste vara i nuet: oavsett vad han säger så kritiserar nämligen någon falang honom. Vissa anser biskop Björn med sina ställningstaganden för att jämställa homo- och heterosexuell kärlek allt för liberal. Medan andra tycker att han är en konservativ vit man utgående från andra värderingar. En kan inte göra alla nöjda helt enkelt måste man bara inse.

 

Björn i Topeliusgymansiet

FOTO: TOPELIUSGYMNASIET, Lyhörda Topelianer

 

Tillika tror jag att kyrkan behöver fler män som Vikström i framtiden om den önskar förbli aktuell i samhället – för att inte tala om fler kvinnor. För samhället har förändrats kolossalt mycket under de senaste årtiondena och transformeras allt snabbare: förnyelse av kyrkan behövs alltså för att den effektivt ska kunna möta tidens utmaningar. Därmed återstår det att se hur kyrkans män tacklar frågorna som samkönade äktenskap och sjunkande medlemsantal. En riktig björntjänst tror jag dock kyrkan kommer åsamka sig själv om den inte släpper in flera likt biskopen i sitt ledande skikt snabbt nog.

2 kommentarer

  1. Ola Österbacka skriver:

    Visst är det lätt att hålla med om beskrivningar som öppen och saklig när det gäller biskop Björn Vikström, men är det verkligen så att kyrkan behöver biskopar som inte vet vad som händer efter döden? Det är trots allt det som Kristi Kyrka är byggd på: tron på den uppståndne som kallar oss att följa honom och ge oss del i det eviga livet i hans saliga gemenskap. Det var förfärande att han för ett par veckor sedan gav detta ”raka” svar på frågan i teveprogrammet Efter nio vad som följer efter döden: ”Jag vet inte.” Sådant är inte rakryggat. Det är en fruktansvärd förförelse.

    • Björn Vikström skriver:

      Bästa Ola, nu tycker jag du tolkar mig möjligast negativt. Det är klart att jag som kristen tror och lär att det för oss människor efter döden finns två möjligheter: en tillvaro med Gud eller en tillvaro utan Gud. Det jag svarade på i intervjun Efter nio var vad som händer efter döden, vilket jag tolkade som en fråga om hur denna tillvaro bokstavligen ser ut. Och angående den frågan är jag övertygad om att vi människor inte kan veta någonting, även om Bibeln i fråga om himlen ger oss beskrivningar som målar upp det bästa den tidens människor kunde tänka sig: gröna ängar, frodiga betesmarker, gyllene palats och sjungande änglakörer. Men det här är ofullständiga sätt att beskriva det som ingen levande människa sett. För mig räcker det, som jag sade i TV-intervjun, att likt Jesus lämna mig helt och hållet i Guds hand, och lita på att Gud vet vad som är bäst för mig. Men i backspegeln inser jag, att jag borde ha svarat tydligare, eftersom du Ola inte är den enda som missförstått mig.

Kommenteringen är stängd.