Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Erik Östman

Språkbad, färgbad och att bygga broar över nationella gränser

15 maj , 2016, 16.04 Erik Östman

 

 

Blodet som pumpas runt i kroppen dunkar i huvudet, andetagen avlöser varandra allt snabbare och synen av skott fyller upp synfältet. Just i det ögonblicket: kulminerar flera dagars förberedande arbete i ett enda adrenalinfyllt ögonblick. Paintball: färg, svett och glädjetårar är allt vad det handlar om. Denna gång är det en speciell speldag, vi är tillsammans närmare trettio TG-elever och utbyteselever från Haapajärvi-gymnasium som ränner runt i Jeppos urskogar för att bygga broar över språkgränserna. Finskan, svenskan och engelskan flödar och klingar utöver de ljudliga paintballskotten ganska lustigt i de annars så absurt tysta Jepposkogarna. Slutet på en bra (tis)dag börjar närma sig men matchen i nuet och utbytesveckan (vecka 19, 2016) är långt ifrån över än.

 

13177765_1072557042810262_6354072390106706294_n

FOTO: William Sjöholm, Topeliusgymnasiet

 

Under vår flerspråkiga utbytesvecka var detta bara en av de framstående händelserna. För att förtydliga: som tidigare berättat bestämde vi topelianer att vi ville välkomna våra kära utbyteselever med något utöver det vanliga. Vi hade alltså iordningställt en paintballturnering med den TG-elev ägda paintballbanan “Jeppo Paintball Field ”. I gengäld bjöd våra utbyteselever ut oss på en bowlingkväll vid Haapajärvis lokala spelhall. Många timmar runt sena klockslag har även spenderats på volleybollplaner och runt korvbrasor.  Det pågående världsmästerskapet i ishockey har med stor iver beskådats, studerats och spekulerats om på de lokala språken. Enda saken jag personligen faktiskt ångrar efter att ha deltagit i allt detta fullspäckade program är att det inte varade längre. Men kanske det nästa gång kan göras ännu bättre?

 

Språkkunskaperna har tackvare tillvaron fått möjlighet att frodas, när man väl kom över den första inledande pinsamheten i att dagligen prata något annat än sitt eget modersmål så var det väldigt givande. Till min stora förskräckelse tedde det sig faktiskt som att jag plötsligt förstod vad min finskalärarinna sade åt oss (på finska) när hon välkomnade oss hem i skolentrén  – till skillnad från när hon sa hej då när vi åkte till Haapajärvi. Visserligen blev det nog några klavertramp språkmässigt från båda sidor, men dessa var enbart nyttiga eftersom de lärde oss vad vi inte kunde. Exempelvis så sade en anonym haapajärvi-bo “möglig” istället för “möjlig”, sedan var det väl vissa TG-elever som med syftningsfel ämnade grilla i ån istället för bredvid den.  Men alla lärdomar utav godo, man måste ju ta några felsteg för att kunna växa utav erfarenheten och bli fullärd.

13177671_1072557006143599_950124356733834314_n

FOTO: Topeliusgymnasiet

Boendet under utbytesveckan sköttes på så sätt att våra utbyteselever bodde med oss hos våra hem mellan måndagen och onsdagsförmiddagen. Sedan på onsdagen följde vi med deras buss till Haapajärvi för att bo hos våra utbyteselevers respektive familjer ända tills fredagen då vi åkte hem. Jag tror förövrigt att jag aldrig blivit så varmt och vänligt mottagen tidigare och vill nog bara uttrycka mitt djupaste tack för välkomnandet från min värdfamilj. Så om någon nästa år blir intresserad av detta utbyte kan jag nog bara råda: åk, det finns inget att oroa er för! Hela resan kostade faktiskt endast 10€ för mig, så jag skulle nog påstå att denna utomordentliga resa är värd det lilla priset. 

 

Under vår tid i Haapajärvi fick vi delta i våra respektive utbyteselevers lektioner på samma sätt som de hade deltagit i våra. På svenskalektionerna fann vi dock till vår stora chock inget som talade om den finlandssvenska kulturen: inget av Runeberg, Topelius, Jansson eller Westö – varken på väggarna eller i klassens hyllor. Utan endast den svenska kungafamiljen och den svenska flaggan, inget under att vissa finländare inte vet något om finlandssvenskheten. Likväl var de resterande lektionerna intressanta, varma och lärorika: på svenskalektionerna agerade vi topelianer skolgångsbiträde och på de övriga lektionerna försökte vi lära oss i vanlig takt om än med viss fokus på finska språket. Men ändå kvarstår frågan om vi syns för lite som finlandssvenskar när vissa i samma land inte ens är medvetna om vår gemensamma kultur? Hursomhelst måste vi nog se till så att våra vänner i Haapajärvi bättrar sig vid kommande framtida utbyten!

Kommenteringen är stängd.