Topeliusgymnasiet i Nykarleby

Emma Andersson

Respektera nya ansikten

12 okt , 2015, 06.48 emmaandersson

 

De automatiska dörrarna öppnas, och jag går in i ABC med mopedhjälmen i min hand. Jag möter ständigt nya ansikten – nya klädstilar, frisyrer, kulturer.  Jag plockar åt mig olika varor. Vanligen köper jag färdiga popcorn eftersom mikrovågsugnen har upphört att fungera, otroligt typiskt. När jag står vid kassan spanar jag in miljön. Varifrån kommer alla och vart är de påväg? Vad är deras story?

Här om dagen inledde vi på TG det årliga temat – mångfald. I trappuppgångarna samlades vi alla. Uppenbarligen är vi en liten skola, men jag har alltid känt att jag är trygg här – vi är en familj. Jag började tänka på ansikten och berättelser. Vi står alla här med olika ursprung, bakgrund, ålder, kön och hudfärg – och vilka vi än är, ska vi alla behandla varandra med förståelse och respekt. Vi sjöng i gemensamma stämmor, om freden som kanske tittar fram en vacker dag.

Jag har insett någonting. Det är svårt för många att uppfatta någon annan människas livssituation utan att ha gått med deras skor, i deras fotspår. Tidningarna och artiklarna blir allt dystrare i Finland. Jag vill ibland inte tro mina ögon. I Finland demonstrerar människor för eller mot rasism. I Torneå ställer arga människor sig på led , klädda i Finlands hockeytröjor. De har plakat i sina händer. Vad tänker de?  ’’Jahapp, en vanlig dag i Finland – här står vi vid gränsen och håller upp plakat med rasistiska budskap. Dessutom, stäng gränsen!’’ Mina tankar faller även på en ung man klädd i en Ku-klux klan dräkt, som symboliserar rasism. I handen hade personen Finlands flagga, vilket har gett upphov till ännu mer debatt. Han var först på plats. Efter honom kom ungefär 40 demonstranter och började kasta fyrverkerier på en flyktingbuss i Lahtis. Har dessa personer överhuvudtaget tänkt sig in i flyktingarnas situation?

Dock kan jag förstå att människor i Finland är oroliga över landets situation idag och framöver – men det betyder inte att rasism och påhopp är okej. Vi kan alla försöka bygga upp en trygghet för alla som befinner sig i landet.

Mångfald är någonting spännande, inte skrämmande. Öppna ögonen. Ge alla slags människor en ärlig chans. Människorna tar chansen eller ej, försöker eller ger upp. Grundtanken är ändå att vi aldrig bör dra förhastade slutsatser före vi känner en person. Att dra alla människor inom en viss folkgrupp över en kamm är onödigt. Lär känna nya människor, rikta dina blickar åt nya håll – det är otroligt intressant. Vi kan inte stanna i våra bubblor, instängda och isolerade från allt och alla. ’’De här människorna och de där människorna, varför inte omformulera? Vi.’’

Kommenteringen är stängd.