Topeliorden

Jag vill säga allting och ingenting. Jag vill få utlopp för de känslor som väckts hos mig, men jag kan inte. Jag drabbades av en enorm känslovåg som rörde upp gammalt och nytt. Redan upptäckta känslor blandades ihop med sådana som jag inte stött på förut och blandningen väckte en undangömd ångest. Det var starkt. Nästan för starkt. Men ack så viktigt.

En ljus fredag i mars fick Topeliusgymnasiet besök av Svenska Teatern i Helsingfors. Elever och lärare fick ta del av föreställningen ”Kvinna till salu” – en föreställning om trafficking. Trafficking är ännu ett av många begrepp som stämplats med den inofficiella tabu-stämpeln. Svenska teaterns föreställning ”Kvinna till salu” dyker ner i och behandlar begreppet trafficking, eller människohandel för sexuella ändamål, och allt vad det innebär. De två skådespelarna Anna Hultin och Niklas Åkerfelt gör känslofyllda framträdande och framför intensiva diskussioner kring ämnet. Det är omöjligt att inte påverkas.

För oss i ”lilla, säkra Nykarleby” är begrepp som trafficking, människohandel och prostitution inte nya på något sätt, men det som ligger bakom begreppen – de riktiga handlingarna och den skrämmande verkligheten – tror jag inte var så klar innan vi fick ta del av föreställningen. Därför är Svenska teaterns ”Kvinna till salu” så ofattbart viktig. Jag tror det är viktigt att veta att människohandel existerar runt omkring oss, att tafficking är inte så exotiskt som vi kanske tror och att prostitution pågår i Finland, nu i denna stund. Det är ett tungt och känsloladdat ämne, men det är ett ämne som jag tror behöver behandlas och det gör Svenska teatern i form av denna föreställning.

Jag ångrar inte att jag tog paus från studentläsningen och begav mig av till skolan för att ta del av ”Kvinna till salu”, trots den obehagliga känslostorm som väcktes inom mig efteråt. Om möjligt, ta del av den!